Marie Wickberg

Marie Wickberg är föräldraledig kommunikationschef på Mellanskog.

Begreppet ”Allmänningarnas tragedi” beskrevs första gången på 1830-talet av ekonomen William Forster som jämförde betande kossor. På den kollektivt ägda marken var kossorna magra och eländiga, på den privat ägda marken var de feta och välgödda.

Sedan dess har begreppet kommit att beskriva vad som händer med resurser som alla - och därmed ingen – äger. Ett känt exempel är utarmningen av våra världshav.

I svensk skog är förhållandet det motsatta. Här är klart och tydligt vem som äger vad, kartor, rågångar och myndigheter håller ordning och reda. Och det kan behövas.

Till skillnad från många andra skogsnationer domineras inte ägarbilden av ett fåtal stora aktörer och staten, här äger även vanliga Svenssons skog.

Motsatsen till Allmänningarnas tragedi borde vara ägandets succé. I Sverige finns 330 000 privata skogsägare som sköter sin skog lite olika, men i princip alltid med en mycket långsiktig tidshorisont.

330 000 skogsägare som röjer runt den lilla eken, eftersom den är fin och känns exotisk i granskogen. Som låter lövträd ta plats runt bäcken som ringlar som ett silversnöre genom mossan, som sparar området där maken gillar att plocka svamp eller sälgen som är så viktig för våra bin om våren.

Sedan i början av 1990-talet har de en stor frihet, men också ett betydande ansvar. Och det börjar ge resultat. De allra flesta indikatorer på miljöhänsynen i skogen pekar åt rätt håll. Den som följer skogsdebatten kan dock lätt få intrycket av motsatsen.

Det händer naturligtvis att man gör fel. Men 330 000 vanliga Svenssons som äger skog är en stor tillgång för naturvården – och borde behandlas så i debatten. Det finns skogar som är i princip helt orörda av mänsklig hand, men nästan all svensk skog utanför fjällvärlden är, eller har varit, produktionsskog.

Dagens områden med höga naturvärden är i mångt och mycket ett resultat av dåtidens brukande. Framtidens områden med höga naturvärden kommer att vara ett resultat av nutidens brukande.

Därför är det helt orimligt att den som visar stor miljö- och naturhänsyn ska uppleva att resultatet blir inskränkt möjlighet att bruka marken. Ju bättre du sköter dig, desto större är risken att din skog blir ”skyddad” från den skötsel som i hög utsträckning skapat miljövärdena. Upplevelsen blir att miljöengagemang straffar sig.

Ägande- och brukanderätten handlar om mer än enskilda personers ekonomiska förutsättningar i dag, den handlar om viktiga principer som att det som ägs också förvaltas långsiktigt med nästa generation i åtanke. Historien har gång på gång visat oss att värden, både biologiska och ekonomiska, gynnas av att människor har incitament att ta ansvar. Börjar vi tumma på det riskerar ägandets succé att återgå till allmänningarnas tragedi.

Det duger inte att den politiska diskussionen bara utgår från att bästa möjligheten att skapa höga naturvärden är att inventera nyckelbiotoper och skapa reservat.

Fokusera istället på hur fler skogsägare kan göra mer rätt i vardagen, hur vi kan säkerställa ett fortsatt långsiktigt engagemang och en hög kunskap hos dem som äger skogen.

Det duger inte att den politiska diskussionen bara utgår från att bästa möjligheten att skapa höga naturvärden är att inventera nyckelbiotoper och skapa reservat, skriver Mellanskogs Marie Wickberg i veckans krönika.

Det duger inte att den politiska diskussionen bara utgår från att bästa möjligheten att skapa höga naturvärden är att inventera nyckelbiotoper och skapa reservat, skriver Mellanskogs Marie Wickberg i veckans krönika.