David Larsson2

Den självkörande skotaren ska följa ett gps-spår men kan också göra avvikelser.

Skogforsk har under de senaste åren utvecklat tekniken för att få en maskin att kunna köra själv och att kunna styras från distans. I projektet ingick dessutom att hitta lösningar för säkerheten för personer i närheten av maskinen.

– Vi har visat att det går att terrängnavigera, att det går att detektera personer runt maskinen med väldigt hög noggrannhet och vi har visat att det är nästan lika effektivt att köra på distans som att sitta i maskinen.

Det säger Olle Gelin, projektledare på Skogforsk, när den självkörande maskinen visas upp vid Jälla utanför Uppsala som en avslutning på projektet.

Förutom de rent praktiska frågorna har man också utrett vilka lagar och regler som gäller för en maskin utan en förare i hytten.

– Det finns möjlighet med fjärrstyrda och autonoma maskiner med lite små justeringar. Men automationsproblematiken har funnits länge. Man stiftade tidigt lagar om att en kusk inte får låta hästen köra själv utan att det är kusken som är ansvarig.

Två kameror på hyttaket läser av terrängen.

Även om projektet nu är avslutat menar Olle Gelin att man nu bara har öppnat frågelådan.

– Vi har tagit så mycket känd teknik som möjligt och applicerat det på skoglig miljö. Nu återstår många skogsspecifika frågor, till exempel hur vi får en tillräckligt hög säkerhet, anslutning mellan maskin och kontor och även acceptans i samhället.

Skogforsk har nu forskningspengar till ett projekt om fjärrstyrning och de hoppas också kunna testa tekniken på exempelvis en markberedare.

Och intresset hos maskintillverkarna är stort, menar Olle Gelin.

– De vill se en ökad produktivitet så klart, men också en möjlighet att kunna rekrytera personal ur en bredare bas. Och det är även ett stort intresse hos entreprenörer som också ser möjligheten att rekrytera personal ur en helt annan målgrupp.

Skotaren kan både gå själv och köras på distans, här i en teknikbod ett hundratal meter från maskinen.

Gustav Sten, doktorand på KTH, har varit med i fjärrstyrningsprojektet och framför allt jobbat med att få maskinen att köra själv.

– Nu har vi en stereokamera längst fram på maskinen. Bilderna från den används för att uppskatta terrängen.

Strategin är att följa ett gps-spår så nära som möjligt, men maskinen ska kunna avvika och göra anpassningar lokalt.

– Pusselbitarna finns, det handlar om att få ihop dem på ett bra sätt. Det svåraste som är kvar är hur maskinen uppfattar sin omgivning. Den ska kunna se skillnad på olika sorters hinder och ta olika beslut utifrån det.

Att läsa av olika typer av mark är också en utmaning.

En kamera under kranen ger bra sikt för distanslastning.

Ett möjligt framtida scenario är att en distansoperatör sköter flera maskiner samtidigt.

– När maskinerna går på ett huvudspår kan man låta dem gå autonomt, och så kan operatören ta över om det blir några problem eller vid lastning, säger Gustav Sten.

Gustav Sten, doktorand på KTH, deltog i SkogForsks projekt med en självkörande skotare.

Även om det dröjer innan vi får se förarlösa maskiner i skogen så är förarstöd en viktig pusselbit på vägen. Olle Gelin ser hur det skulle kunna användas i en skördare.

– Ett svårt jobb när man kommer till en ny plats är var man ska lägga upp skördarslagen. Om man kan automatisera det med hjälp av satellitdata och laserscanning så kan föraren i högre grad koncentrera sig på vilka träd som ska tas ned. Terrängplaneringen är redan gjord med en dator.

Och utan något förarstöd alls är det inte någon större poäng med distanskörning, menar Olle Gelin.

– Det behövs lite hjälp på traven för att sitta på distans.

Det är tomt på förarplatsen när skotaren letar sig fram i terrängen. En stereokamera avgör var den ska köra.

Projektet med självkörande skotare avslutat. Nu börjar nästa steg.

Målgång för självkörande skotare

Teknik

Forskningsinstitutet SkogForsk har tagit fram en skogsmaskin som kan gå autonomt och med fjärrstyrning.