Torbjörn Esping

Efter fjolårets foderbrist ska forskarna se om tallflis och aspbark kan vara något att mata korna med.

– Ja, absolut, säger Anna Hessle på SLU, som förra året var med och skrev en rapport om skogsbete.

Hon menar att skogsbete framförallt är en möjlighet i ett mosaikartat landskap med naturbetesmarker som ligger som öar i landskapet i en stor fålla.

– Om du har flera små betesmarker nära varandra med ett staket runt varje, då kan det vara rationellare att göra en stor betesfålla av alltihopa.

Att släppa ut nötkreaturen i produktionsskogen är kanske inte att rekommendera, det kan ge en minskning i framtida skogsintäkter. Trampet kan orsaka rötskador.

Kreaturen söker sig till hyggen där det finns begärlig kruståtel och riskerar då att trampa sönder trädplantorna. För inne i mörka skogen är det ont om foder.

– Det är inte särskilt många grässtrån per hektar många gånger, det är på föryngringsytorna som det finns.

Det krävs stora arealer, det går åt tio gånger större skogsbete än på ett naturbete för att föda djuren. Men om beläggningsgraden är låg är risken för skogsskador mindre, så extensivt bete i skogen kan vara ett bra alternativ, särskilt i år när man vill spara på vallskörden och naturbete nära gården.

Den stora mjölkgården Wapnö i Halmstad hägnade förra sommaren in uppemot 200 hektar skog där ungdjur fick gå på bete.

– Det var en nödåtgärd. De livnärde sig, säger Lennart Bengtsson, VD på Wapnö, som kommer att fortsätta ha djur på skogsbete på 50 hektar.

– Det blir vackert, snyggt och trevligt, och det bidrar till den biologiska mångfalden, säger han.

Men det bidrar inte till vinsten?

– Nej, det vill jag verkligen inte säga, det är en hög kostnad, men å andra sidan kan man ta mer betalt för köttet, om nu konsumenten uppskattar biologisk mångfald.

SLU har nyligen tagit fram en guidebok som stöd till lantbrukare som riskerar grovfoderbrist.

Att skicka korna på skogen är en möjlighet av många. Framför allt lyfts helsädesensilering följt av mellangrödor fram som ett bra alternativ när vallskörden slår fel.

– På det här sättet får man en intensiv tillväxt på våren och en intensiv tillväxt i augusti–september, man får ut mer megajoule per hektar, säger Rolf Spörndly som tillsammans med två kollegor på SLU skrivit rapporten ”Ersättningsfoder till nötkreatur vid grovfoderbrist”.

Forskarna har letat upp och dammat av gammal kunskap från förr. Bland annat är vass, lutad halm och bark möjliga ersättningsfoder. Rolf Spörndly och hans kollegor håller nu på att undersöka möjligheten att blanda in aspbark eller tallflis i kraftfoderpellets.

– När man går igenom litteraturen upptäcker man att det finns en herrans massa annat foder till idisslande djur som vi inte riktigt har tänkt på, säger Rolf Spörndly.

Efter fjolårets foderbrist ska forskarna se om tallflis och aspbark kan vara något att mata korna med. Och skogen kan redan nu vara lämplig som betesmark.