Marie Wickberg

Marie Wickberg arbetade tidigare som biträdande stabschef och talskrivare till näringsminister Annie Lööf. Hon har även varit politisk rådgivare och tillförordnad stabschef till landsbygdsminister Eskil Erlandsson, riksdagsledamot och kommunpolitiker. I dag är hon styrelseledamot i Föreningen skogen och föräldraledig kommunikationschef på Mellanskog. Marie Wickberg skriver även krönikor i ATL.

En man kommer in till akuten med sin son som skadats i en bilolycka. Sonen hamnar hos en kirurg, som tittar på sin patient och bestört utropar;

- Jag kan inte operera, patienten är min son!

Ta en minut och fundera, hur hänger familjeförhållandena ihop egentligen?

För en del tar det ganska lång tid innan det självklara svaret dyker upp. Kirurgen är pojkens mamma. De flesta av oss har tydliga bilder av vad som är manligt och kvinnligt. Säg kirurg och en man dyker upp på vår näthinna, säg sjuksköterska och en kvinna uppenbarar sig.

Samma mönster finns i skogsnäringen, skogsmaskinförare och ekonomiassistent, vem är man och vem är kvinna? Det är inte så konstigt, till stor del grundar det sig på hur världen har sett ut historiskt. Men idéer som att killar föds mer tekniska, eller att tjejer är bättre på att plåstra om sår är inte bara ogrundade i vetenskapen, de är dessutom kontraproduktiva för näringar som vill ligga i framkant.

Det finns flera lysande undantag men faktum kvarstår, skogsbranschen är en av de sektorer där den ojämna representationen av kvinnor och män är som mest tydlig. Att hälften av Sveriges befolkning är kraftigt underrepresenterade bland anställda, chefer, medlemmar och kunder är ett mycket allvarligt strategiskt problem.

Det är ett väl beprövat faktum att kultur äter strategi till frukost. Eller med andra ord, folk gör inte som du säger, de gör som du gör.

Branschens ledare måste ha gjort analysen, de behöver förstå frågan i grunden och ibland vara beredda att ändra sitt eget beteende. Det är inte enkelt. Det kräver mod, tid och energi. Men frågan är om de har råd att avstå?

Svaret på den frågan är nej och det första skälet handlar om affärspotentialen. Nästan fyra av tio skogsägare är kvinnor.

Medelfastigheten är något mindre än männens, aktiviteten är lägre men benägenheten att köpa tjänster är större. Varannan konsument är en kvinna. I andra sammanhang jagas marknadsandelar och marginaler, varför jagas inte kvinnornas potential?

Det andra skälet handlar om konkurrenskraft. Det är varje VDs våta dröm att rekrytera de allra skarpaste hjärnorna, då finns inte lyxen att endast göra urvalet från den manliga halvan av befolkningen.

Om vi väljer att se kompetens framför kön kommer i framtiden långt fler skogsmaskiner att köras av kvinnor, fler ekonomiassistenter kommer att vara män. Fler kommer att göra det de är bäst på, det leder till stärkt konkurrenskraft.

Feminism definieras enligt Svenska Akademien som ”en rörelse för kvinnors jämställdhet med män”. Jämställdhet är målet, men feminismen är verktyget för att ta sig dit.

För att förändra strukturer i grunden behöver man ha gjort analysen. Det gäller för den som vill förbättra logistiska flöden, öka kvaliteten på föryngringar, eller förändra den skeva jämställdheten i branschen.

Skogen behöver fler feminister och de som behöver stå på barrikaderna är VDar, ordföranden och chefer.

Skogsbranschen är en av de sektorer där den ojämna representationen av kvinnor och män är som mest tydlig. Att hälften av Sveriges befolkning är kraftigt underrepresenterade är ett mycket allvarligt strategiskt problem, skriver Marie Wickberg i veckans krönika.

Vd:ar, ordföranden och chefer - upp på barrikaderna! skriver Marie Wickberg, Mellanskog.