Hanna Marie Björklund

Centerpartiet har fått igenom en ny skattesänkning till glesbygden i höstbudgeten. En lovvärd tanke men grundproblemet bakom vissa kommuners utsatthet är ett annat.

Centerpartiet har till årets höstbudget kommit överens med regeringen om ett ­paket med åtgärder till landsbygden på 2,2 miljarder. Det består av olika delar, bland annat stöd till medier i glesbygd och bredbandsutbyggnad. Det finns även med ett ”bondepaket” som framför allt verkar ­fokusera på livsmedelsstrategin.

Den stora delen handlar dock om en ­riktad skattesänkning på drygt en hundralapp i månaden till personer som bor i ett antal utvalda glesbygdskommuner, främst i norra och västra Sverige, som Värmland, Jämtland och Västerbotten.

Detta ska ­kompensera för att många av dessa kommuner har mindre samhällsservice än tät­befolkade områden, som större avstånd till ­närmaste vårdcentral, antal poliser i tjänst i länet med mera.

Det är lovvärt att Centerpartiet vill representera glesbygden mot rege­ringen i budgetförhandlingarna. Det är även generellt positivt med skatte­sänkningar i ett land som ­redan har ett oerhört högt skatteuttag. Just denna sänkning har dock sina problematiska sidor och är inte ­någon långsiktig lösning.

Urbaniseringen är en stark kraft i hela västvärlden. Det kommer att fortsätta vara jämförelsevis färre personer som vill bo i glesbygd än i tätort. En rad kommuner har problem med detta eftersom deras enda ­intäkt är skattepengar från folkbokförda invånare, som alltså är färre än i tätortskommuner. Sverige har ett kommunalt utjämningssystem men grundproblemet är just att det är invånarantalet som är så avgörande för kommunens inkomster.

Särlösningar och undantag är sällan en metod att föredra. Den leder till snedvridningar och marginaleffekter. De må ha ett gott syfte men är egentligen aldrig att föredra framför enkelhet och tydlighet även om en skattesänkning är bättre än ett bidrag.

Problemet här är att det finns två frågor som oavsett alla särlösningar, bidrag och skattesänkningar i världen förblir orörda. För det första är det ett problem att ­kommuner inte kan få in ytterligare ­intäkter från andra företeelser som är till deras ­fördel förutom antalet invånare. ­Sådana kan exempelvis vara en direkt avgift på ­turismen i kommunen eller på natur­resurser som vattenkraft.

För det andra att kommunerna är så många och så små. Självklart kommer ­kommuner med bara några tusen invånare att ha svårt att ordna med samma service till alla dessa som i en större tätort.

Båda dessa två frågor är så klart ­omfattande och kräver en ordentligare översyn men så länge de inte ens berörs av politikerna kommer vi att fortsätta få krångliga sär­lösningar i stället för en ärlig debatt om vad vårt kommunsystem och vår glesbygd ­behöver.

Skattesänkningen för glesbygden är lovvärd, men problemet är ett annat, menar ATL:s ledarskribent Hanna Marie Björklund.

LEDARE | Ingen långsiktig lösning för glesbygden, menar ATL:s ledarskribent Hanna Marie Björklund.