Tord Karlsson

Den svenska regeringen slogs hårt för en minskad EU-budget för de kommande sju åren. För att gå med på en alltför generös budget fick Sverige behålla sin rabatt på avgiften även i framtiden. Det var glädjande, tyckte många, men det fick konsekvenser.

Resultatet blev en bantning av Cap med 10 procent och en kraftigt minskad EU-finansiering av Landsbygdsprogrammet – inklusive miljöersättningarna. Enligt preliminära beräkningar från LRF kan Sverige råka ut för en större sänkning jämfört med nuvarande läge än vad som drabbar andra EU-länder, alltså en minskad konkurrenskraft.

Kraven på lantbruket kommer att öka, i Sverige och i resten av EU. Nya krav på anpassningar för mindre miljöpåverkan och mindre påverkan på klimatet kommer att kräva både stora investeringar och större löpande kostnader.

Det är just vad Landsbygdsprogrammet skulle kunna användas till. Det betyder att de kommande kraven och den politiska uppbackningen inte stämmer överens. Det är allvarligt eftersom de politiska ersättningarna och stöden inte är lyxpengar på toppen utan nödvändigt för att företaget ska finnas kvar. För det svenska jordbruket som helhet motsvarar de betydligt mer än den företagsinkomst som finns kvar efter alla omkostnader.

Det är inget önskvärt läge, maten är för billig och produktiviteten för låg. Men det är verkligheten och därför är det värt att kämpa för ett bra utfall av nya Cap.

Men först gäller det att rädda vad som räddas kan när den nuvarande Cap-perioden förlängs i två år. Även där gäller bantad budget och LRF har krävt att Sverige ökar sin medfinansiering av Landsbygdsprogrammet med en halv miljard för att kompensera.

Landsbygdsminister Jennie Nilsson håller sig minst sagt avvaktande och förklarar i ”Rapport” att hon känner väl till LRF:s krav men att det finns ”andra åtgärder i systemen för övrigt”, snarare än pengar.

Snälla ministern, inte ytterligare en framåtsyftande exportsatsning eller forskningspengar som ger avkastning om tio år. De finns redan och löser inte de problem som finns nu.

Jennie Nilsson håller sina kort nära kroppen. Det vore intressant om ministern ville utveckla sin syn på hur den svenska konkurrenskraften ska förbättras i bransch­medierna, till exempel i en intervju i ATL.

I våras, när coronapaniken spred sig, tömdes butikerna på toalettpapper och pasta. Folk bunkrade för kommande ofärds­tider. Då fanns förhoppningar om att medvetenheten om en robust och säker livsmedelsförsörjning skulle öka och leda till större satsningar på jordbruk och livsmedel.

Redan då fanns farhågan om att brister i sjukvården och andra samhällsbrister skulle kräva stora resurser att åtgärda och att jordbrukssektorn skulle prioriteras ned. Resultaten av budgetförhandlingarna i EU visar att det tyvärr är så.

Måste det till en akut livsmedelskris för att jordbruket inte återigen ska glömmas bort? Det borde gå att tänka mer långsiktigt redan nu.

Måste det till en akut livsmedelskris för att jordbruket inte återigen ska glömmas bort, undrar ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.

Måste det till en akut livsmedelskris för att jordbruket ska prioriteras?

”Skär inte i landsbygdsprogrammet”

Politik

Måste det till en akut livsmedelskris för att jordbruket inte återigen ska glömmas bort?, skriver ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.