Daniel Kihlström/TT

Sverige bedöms ha en självförsörjning på 50 procent och de enda livsmedel som landet är helt självförsörjande på är socker, morötter och spannmål. Det kan låta som en torftig kost om Sverige blir helt avstängt från omvärlden under flera år, men sanningen är att inte ens det stämmer.

– Det blir snett att prata om ett scenario av total avspärrning och att vi då kommer att kunna äta 50 procent av det vi äter i dag, men det är ju inte heller sant. Vi kan inte ens producera morötter utan exempelvis drivmedel, säger Catrin Molander, chef på Jordbruksverkets beredskapsenhet.

Förutom drivmedel är landets lantbruk och livsmedelsproduktion beroende av exempelvis import av gödningsmedel, vitaminer och mineraler till foder, läkemedel till djuren och plast till livsmedelsförpackningar.

– Vi är så otroligt beroende av insatsvaror till produktionen. Det gäller både för jordbruket och de led i produktionen som kommer därefter. Vi kan inte säga att vi har någon självförsörjningsgrad alls egentligen. Det är en sanning för nästan alla länder i världen som har ett utvecklat jordbruk, säger Molander.

Under nuvarande kris med coronaviruset är inte Sverige totalt avspärrat och både Livsmedelsverket och Jordbruksverket får signaler om att vårbruket har kommit i gång i vissa delar av landet och att livsmedelstransporterna fungerar bra, om än med vissa störningar.

Att det då och då kan vara tomt i butikernas hyllor med exempelvis ett specifikt märke eller en viss produkt betyder inte att varan är helt slut. Det handlar mer om att människor köper på sig av sin favoritmat.

– Våra signaler är att det fylls på, men försäljningstoppen var man ju inte beredd på. Andra försäljningstoppar som vid jul, midsommar och påsk förbereder man sig för, säger Therese Frisell, som arbetar med krisberedskapsfrågor med inriktning på livsmedelsförsörjning på Livsmedelsverket.

Sverige bedöms i dag vara självförsörjande på tre livsmedel – morötter, socker och spannmål – men på grund av att lantbruket och livsmedelsproduktionen är beroende av import av viktiga insatsvaror som exempelvis drivmedel och gödningsmedel är graden av självförsörjning i praktiken noll. Arkivbild.

Något svenskt beredskapslager finns det dock inte att ta av. Det började successivt monteras ner efter Berlinmurens fall runt 1989–1990 och i samband med EU-inträdet i mitten av 1990-talet. När lagren fanns var tanken att Sverige skulle klara en avstängning i ett par år, säger Therese Frisell.

– Men det var baserat på att vi hade en rätt hög nivå av produktion i landet. Beredskapen var också baserad på att vi hade en stor tillgång till spannmål, potatis, rotfrukter, mjölkprodukter och att vi fortfarande producerade kött, säger Frisell.

Även om Sverige inte har dåtidens krigsberedskap finns det ändå en form av livsmedelsberedskap, poängterar Catrin Molander. Exempelvis kan smittskyddet inom djurhållningen indirekt ses som en beredskapsåtgärd.

– Bakgrunden till att man bekämpar exempelvis mul- och klövsjuka så hårt och med stark lagstiftning är ju att det får en så stor betydelse för livsmedelsförsörjningen av animaliska livsmedel om sjukdomen slår ut alla djur med mular och klövar, säger Molander.

Framför allt är EU:s jordbrukspolitik en form av beredskapstanke för unionens medlemsländer, framhåller hon.

– Det bygger egentligen på att vi inom EU ska producera tillräckligt med mat så att det kan vara tillräckligt lönsamt att vara bonde, att vi ska ha mat till ett rimligt pris och att den produktionen ska upprätthållas om det blir svåra tider. Det här ömsesidiga beroendet gör ju att de flesta länder anstränger sig även under dessa tider att öppna gränser och underlätta transportmöjligheterna för vissa produkter, säger Catrin Molander.

Intresseorganisationen Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har under flera år lyft frågan om Sveriges självförsörjningsförmåga. Enligt LRF finns det potential inom lantbruket att höja den till 80 procent – på ungefär samma nivå som Sverige hade i början av 1990-talet.

– Ska vi vända det här krävs det politiska insatser, men det är också helt avgörande att konsumenterna väljer svenskt när man handlar i butik. Gör vi det så kan vi producera mer i lantbruket och då kan vi tillsammans skapa en utveckling som går i rätt riktning. En utveckling som inte bara omfattar att mätta svenska munnar utan där vi också ser mot en ökad export av svenska livsmedel. De möjligheterna har vi i Sverige, säger Palle Borgström, riksförbundsordförande i LRF.

<h3>Fakta: Sveriges självförsörjningsgrad</h3>Sveriges självförsörjningsgrad för olika livsmedel i procent för 2018 jämfört med 1988. Över 100 innebär en stor möjlighet till export, en låg siffra att beroendet av import är stort.Livsmedel 2018 1988Tomat 15 procent 25 procentÄpple 20 procent 20 procentLamm 30 procent 85 procentSallat 40 procent 30 procentGurka 45 procent 55 procentNöt 55 procent 90 procentPotatis 70 procent 110 procentLök 70 procent 55 procentGris 70 procent 110 procentFågel 70 procent 100 procentMjöl 75 procent 110 procentÄgg 95 procent 105 procentSocker 100 procent 110 procentMorötter 110 procent 85 procentSpannmål 120 procent 110 procentSammanvägt för all konsumerad mat bedöms självförsörjningsgraden (2018) i dag vara 50 procent och 1988 låg den på cirka 75 procent. Denna procentsiffra har beräknats fram utifrån konsumtionens värde till skillnad från siffrorna ovan.Källa: Lantbrukarnas riksförbund

Sverige kan endast säkra varannan tugga mat på egen hand – på papperet.I praktiken har vi ingen självförsörjning av livsmedel alls.

Sverige är helt självförsörjande på är socker, morötter och spannmål – men utan insatsvaror utifrån går inte det heller.