Enligt Jordbruksverkets statistik har nästan hälften av åkermarken i Örkelljunga kommun försvunnit sedan början av 1980-talet. Anders Karlsson, deltidslantbrukare och ledamot i LRF:s kommungrupp i Örkelljunga, oroas över utvecklingen.
Ser ingen lönsamhet – åkermark planteras igen
ÖRKELLJUNGA
Sedan 1981 har 48 procent av åkermarken försvunnit och nötkreaturen minskat med 55 procent i Örkelljunga kommun i norra Skåne.
– Det är bedrövliga siffror, nu måste politikerna i riksdagen vakna och börja gynna det småskaliga jordbruket i sämre bygder lite mer, menar Anders Karlsson.
Förståelse för markägare
Han har samtidigt förståelse för de markägare som väljer att plantera skog på grund av bristande lönsamhet inom lantbruket. Det har även Magnus Larsson, mjölkproducent sedan 30 år tillbaka och en av få kvarvarande mjölkbönder i kommunen.
Han brukar i dag drygt 90 hektar åker- och betesmark fördelat på 68 skiften.
Små skiften utspridda
Problemet i den här bygden är att vi har små skiften utspridda på många fastigheter. Då blir det arrendejord där man får svårt med till exempel dräneringen.
– Den här utvecklingen är naturligtvis jättetråkig, men de som väljer att plantera gör ju i alla fall något med sin mark och låter den inte bara stå, säger Magnus Larsson.
Ställt om till köttproduktion
De senaste åren har några lantbrukare i kommunen ställt om till köttproduktion och byggt stall för amkoproduktion. Den långsiktiga trenden har annars varit att djurhållningen minskat - sedan 1981 har nötkreaturen blivit 55 procent färre i kommunen.
Både Anders Karlsson och Magnus Larsson menar att det reformerade LFA-stödet förvärrar situationen.
– När man ändrade områdesindelningen blev vi väldigt snedfördelade gentemot till exempel Småland. Här är ju inte ett dugg bättre förutsättningar för att bedriva jordbruk än vad de har, säger Magnus Larsson.
Pendlar mellan hopp och förtvivlan
Möjligheterna att påverka situationen från lokalpolitiskt håll är begränsad, framhåller Tomas Nilsson (C). Han är fullmäktigeledamot och ordförande i kommunens natur- och miljögrupp och pendlar mellan hopp och förtvivlan.
– Kanske ska vi marknadsföra Örkelljungas kött eller något annat där vi skulle kunna få mer engagemang från företagarna, så att de ser en möjlighet att utveckla sin verksamhet, funderar han.