Mari Nälsén

Katarina Gustafsson, djurhälsoveterinär Får på Gård & Djurhälsan.

Det är ett stort problem i bland annat Storbritannien och på Nya Zeeland. Parasiter som utvecklar motståndskraft mot de avmaskningsmedel som finns på marknaden och minskar på så sätt möjligheten att bekämpa dem. I Sverige har problemet hittills varit relativt litet men det finns där.

– Det har inte gjorts några prevalensstudier sedan 2006-2007, men risken är stor att de ökar, säger Katarina Gustafsson, djurhälsoveterinär, får på Gård & Djurhälsan.

<h3>Förhindra att resistens utvecklas</h3>

Det finns flera sätt att förhindra att maskarna utvecklar resistens.

– Det ena är att undvika import av livdjur från trakter där man vet att det finns resistenta parasiter eftersom det är en riskfaktor, säger Katarina Gustafsson. Vill man få in nya gener är det i så fall bättre att importera sperma att seminera med.

Ett annat sätt att förhindra maskarna från att bli motståndskraftiga mot verksamt medel är att vara strategisk i användandet av avmaskningsmedel, och alltid använda sig av träckprov för att avgöra om det behövs eller vilken typ. Ju färre avmaskningstillfällen desto bättre.

Det faktum att vi i Sverige inte har överförbrukat eller använt preparaten felaktigt, i många fall kombinerat med ett genomtänkt betesnyttjande, har säkerligen bidragit till att resistensläget är så gott.

Gård- & Djurhälsan ger också rådet att göra en kontroll efter behandling då och då för att se att avmaskningen fått önskad effekt.

– Då tar man träckprov sju till tio dagar efter avmaskningen. Det är viktigt att man håller sig inom den ramen eftersom om man tar för tidigt kan det finnas ägg kvar och för sent kan djuret ha smittats på nytt, säger Katarina Gustafsson.

De allra bästa sätten att hålla parasittrycket nere utan att avmaska är beprövade metoder som rena välkomstbeten, helst ett bete där det inte gick får föregående säsong, till lamm på våren, att utnyttja återväxt efter grovfoderskörd som bete, och att låta får och hästar eller nöt växelbeta.

– Men alla har ju inte möjlighet att använda alla dessa strategier även om man skulle vilja, säger Katarina Gustafsson.

Stora leverflundran - vilken livscykel

Stora leverflundran Fasciola hepatica kan till skillnad mot många andra parasiter infektera alla betande djur och faktiskt även människor.

Parasiten har en komplex livscykel. Som vuxen lever den i gallgångarna vanligen hos idisslare. Där kan den lägga upp till 20 000 ägg som förs ut i betesmark avföringen.

Leverflundrans ägg kläcks i vattensamlingar och ett förstadium till leverflundran, miracidier, tränger in i snäckor som lever i närheten. I snäckan utvecklas stadierna och tar sig sedan ut ur den, simmar runt i vattensamlingen och fastnar på grässtrån. Inte fö̈rrän förstadierna utvecklats under sex veckor till flera månader är de infektionsdugliga och kallas då metacercarier. Djuren infekteras vanligtvis därför inte förrän i mitten eller slutet av sommaren.

Uppätna av djuret tar sig metacercarierna till levern via tarmen och bukhålan. I levern borrar sig de omogna flundrorna fram under sex till åtta veckor innan de kommer ut i gallgångarna. Inte förrän tidigast i september finns de mogna leverflundrorna i gallgångarna och därför kan man se gångna sommarens smitta vid slaktbesiktningen först på hösten

Källa: Gård & Djurhälsan

<a href="http://www.atl.nu/lantbruk/arga-faragare-gav-svt-svar-pa-tal/">Arga fårägare gav SVT svar på tal</a>

<a href="http://www.atl.nu/ledare/lammnaringen-missar-en-fantastisk-chans/">Ledare: Lammnäringen missar en fantastisk chans </a>

Det kan finnas fog för att misstänka att mängden resistenta parasiter hos får i Sverige ökar. Men det finns också flera sätt att förhindra att maskarna utvecklar resistens.

Det kan finnas fog för att misstänka att mängden resistenta parasiter hos får i Sverige ökar.