I Sverige har vi just nu problem med överskott av ekologiska livsmedel – sägs det. Samma situation i Danmark tituleras som exportmöjlighet.

Är det därför Coops Änglamark ekosmör tillverkas av Arla i Danmark, av dansk ekogrädde? Det importeras ekoost från Danmark, ekobovete, bönor och annat från andra länder, trots att det finns svenska motsvarigheter.

Annonser från handeln flaggar, glädjande nog, för närvarande främst för svenskt, men det verkar inte inkludera eko. Varför kan inte Coops och Icas bagerier tillverka ekologiskt bröd av svenskt brödspannmål? Varför kan inte kooperationsägda företag som Cerealia eller Unibake producera nya produktlinjer med ekologisk råg och vete? Slakterier skulle ihop med handeln kunna göra mer reklam för ekologiska köttdetaljer och chark, ta ut ett merpris och föra över mer pengar till svenska gårdar.

Svensk dagligvaruhandel domineras av ett fåtal aktörer och har därmed en maktställning vars villkor i första hand styrs av kortsiktig avkastning. Det finns, upplever jag, inget genuint intresse att främja svenska ekologiska livsmedel, eller kanske inte ens svenska konventionella den dagen något annat lönar sig bättre.

Konsumenten vill ha makt över sitt köpbeslut, men vill man handla vissa förädlade ekologiska livsmedel så finns de inte i hyllorna trots att tillgången till råvarorna är god. Många produkter har försvunnit den senaste tiden och det rimmar dåligt med överskottet på råvaror. Här ser vi handelns makt att styra marknaden och påverka konsumtionsvanor.

Även hos mellanhänderna, som ofta kallar sig för bondekooperationer, möts vi av liknande mönster: med hänvisning till överskott betalar man låga priser till bönder samtidigt som en potentiell köpare lite senare får höra att man inte kan sälja den aktuella varan på grund av brist. Inköpsjättarna påtalar ofta fördelen av storlek gentemot marknaden, men fördelaktiga priser för bönderna lyser med sin frånvaro. Nordisk Råvara är ett av de sällsynta undantagen i Sverige, andra ljusglimtar är rekoringar, gårdsbutiker, småskaligt mathantverk och samverkansgrupper av bönder.

I Tyskland, där ekomarknaden fortsätter att växa, har man många olika producentföreningar – i synnerhet för ekologiska bönder – som bäddar för konkurrens och över tid bättre priser.

Trots alla negativa röster om den svenska ekomarknaden visar kalkyler, till exempel en sammanställning av en helväxtföljds ekonomi som Lovanggruppen har gjort, att ekogården haft klart bättre lönsamhet över tid från 2010 fram till nu. I år är lönsamheten jämförbar mellan en ekologisk och en konventionell växtodlingsgård. Att peka på det enskilda året 2020 med mindre ekonomisk lönsamhet som anledning att lägga om tillbaka till konventionellt, är inte seriöst. Det andas kvartalsekonomi och passar inte lantbruk, där besluten tas långsiktigt.

Som i alla övriga verksamheter är den personliga attityden, viljan och ställningstagandet viktigt. Man kan alltid välja att se möjligheter i stället för problem.

Eko- och växtodlingsrådgivare, Agrikultur i Småland

Lönsamheten för ekogårdar med växtodling har varit bättre än för konventionella de senaste tio åren, skriver ATL:s krönikör Hermann Leggedör.

Ekologiska växtodlingsgårdars lönsamhet inte så dålig.

”Se möjligheter i stället för problem”

Lantbruk

Ekologiska växtodlingsgårdars lönsamhet är inte så dålig som det kan verka, skriver ATL:s krönikör Hermann Leggedör.