Tord Karlsson

Vi ska visst prata om kolinlagring. Frågan om det är en bra idé eller inte var uppe till debatt på den senaste LRF-stämman. En motion från Skåne ville att LRF skulle vara mer offensivt och sprida kunskap både till samhället och medlemmarna om jordbrukets betydelse för kolinlagringen och därmed klimatnyttan.

LRF:s styrelse hade en mer urvattnad syn på saken och ville mer prata hållbarhet i allmänhet. Det tyckte nu inte stämman som i detta fall drev igenom motionen och därmed drev styrelsen, och får man anta, organisationen framför sig.

Det kan tyckas självklart att man ska gå in för att påvisa jordbrukets positiva roll för kolbalansen. Men det kan finnas risker med att lyfta frågan anser LRF. Det vetenskapliga underlaget är i många fall klent, frågan är om mullhalterna i jorden kommer att öka eller minska i det långa loppet.

Dessutom finns det andra fallgropar för den som tänker att jordbruket bara kan räkna med pluspoäng. En stor elefant i rummet är de organogena jordar som dikades för 100–150 år sedan för att bli åker eller skog och som är en av våra stora klimatmässiga minusposter.

Även om mullen är på väg att odlas bort på en stor andel så återstår mulljordar som enligt utredningar skulle må bäst av att återvätas. Det kan bli en stor fråga för jord- och skogsbruket framöver och inte bara till näringens fördel.

Särskilt med tanke på det är det viktigt att lyfta fram det positiva och det finns mycket sådant. Enligt en rapport från Ingenjörsvetenskaps­akademien har det svenska jordbruket under åren 1988–2017 lagrat in 2,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter, en klimatnytta och prestation som inte syns i någon nationell redovisning av klimatpåverkan. Till nyttan har det ökande antalet hästar och de arealer som lagts i grönträda bidragit.

Vi vet att nötkreaturs- och fåruppfödning med vall och bete bygger upp mullen, fleråriga grödor med djupa rötter gör långvarig nytta, stora skördar ger mycket rötter och skörderester. Ju mer utarmade jordar, desto större är effekten. Reducerad bearbetning gör nytta. Flerårig spannmål vore utmärkt men där är det långt kvar till praktisk nytta.

På flera håll pågår projekt kring att ersätta lantbruket för kolinlagring. Att plöja ned biokol, som produceras till exempel på Hjelmsäters gård på Kinnekulle, är handfast och går att värdera i pengar redan nu. Andra åtgärder kräver mer forskning och utveckling men intressanta projekt pågår och en internationell standard diskuteras.

Självklart ska svenskt jordbruk ­vara med i denna utveckling. Det sjuder av aktivitet runt ämnet kol­inlagring, hållbarhet och jordhälsa. Många organisationer och företag är involverade. LRF kan gott vara en mer aktiv part än i dag och mer ­engagerat än vad styrelsens svar till stämman gav uttryck för.

Att det blir så kommer nog ivriga och engagerade bönder i Skåne och på andra ställen att se till.

Jordbruket har en stor betydelse för kolinlagringen. LRF borde vara mer engagerade i denna fråga, skriver ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.

ATL:s Tord Karlsson: LRF borde vara mer engagerade i denna fråga.

”Sätt kolfångst högre upp på agendan”

Marknad

ATL:s ledarskribent Tord Karlsson: LRF borde vara mer engagerade i denna fråga.