Satsning på etanol kan gå vägen

Rörelseresultatet för det senaste kvartalet är -58 miljoner för Agroetanol, det vill säga etanolfabriken i Norrköping, den dominerande delen i divisionen.

Lågt etanolpris snarare än högt spannmålspris ligger bakom det dåliga resultatet. Men Lantmännen ger inte upp. Tvärtom arbetas det på att Agroetanol ska tjäna pengar, även ”med dagens marginaler”.

Är det realistiskt?

Ja, enligt Carl von Schantz (bilden) finns det faktorer som talar för svensk etanol.

Vid årsskiftet minskades subventionerna till etanol i USA och tullregler har ändrats så att kryphålsinflödet i EU av subventionerad etanol minskar.

De politiska mål för förnybara drivmedel som finns i Sverige och EU gynnar också etanol. Etanol är nämligen det ledande förnybara drivmedlet. Det finns tillverkare, infrastruktur och fordon för det, något som ännu inte kan sägas om alternativen.

Lantmännen ser också en potential för det som kommer ut ur fabriken vid sidan av etanolen: proteinfoder och koldioxid.

Fler fodertyper, till fler djurslag än dagens nötfoder, är på väg. Fiskodling är ett särskilt intressant område. Koldioxid kan exempelvis användas till drycker och till kylning inom livsmedelsindustrin.

Sverige importerar etanol, proteinfoder och koldioxid. Det borde alltså finnas möjligheter. Inte minst som Lantmännen hävdar att alla de tre produkterna är extra ”gröna” och kanske är det möjligt att ta ut en premie för det.

Det är i alla fall en stor utmaning att vända skutan.

Kanske alternativet nedläggning är orealistiskt med tanke på hur mycket pengar som lagts på etanolsatsningen, men nog är Lantmännen värt ett erkännande för sin uthållighet.

Fabriken byggdes en gång för att ge ytterligare en avsättningsplats för spannmål.

Det argumentet håller än, fabriken tar in 600 000 ton spannmål och bidrar därmed till att förstärka prisgolvet. Det kan naturligtvis gå åt skogen ändå. Politiken, med skatter och avgifter, kan ändra förutsättningarna när som helst.

Men att nu döma ut etanolsatsningen är fel.