Oskar Schönning

I Ockelbo sitter Fredrik Ström och betraktar de båda storspelarna från sidan. Han är VD för Ockelbo ost, som omsätter drygt 85 miljoner kronor per år och som hans pappa startade år 2000.

– Då fanns det ett 20-tal familjeägda ostgrossister. Nu är vi nästan den enda som finns kvar. Resten har köpts upp eller lagt ner, säger Fredrik Ström till ATL.

Det grossistföretag som expanderat mest är Wernersson. Sedan starten 1930 i byn Marbäck utanför Ulricehamn har det växt genom fusioner och förvärv och hamnade för drygt tio år sedan i händerna på norska mjölkbönder då Tine köpte Wernersson av riskkapitalbolaget Accent.

– När jag började som VD för 14 år sedan omsatte vi en kvarts miljard kronor. Nu är vi uppe och nosar på en miljard, säger Magnus Ekstrand på Wernerssons.

Arla, som totalt sett är den största aktören på den svenska ostmarknaden, ville inte vara sämre. 2014 köptes Falbygdens Ost av bolaget Atria. Här går historien tillbaka ända till 1878 och vid köpet omsatte bolaget 470 miljoner kronor per år. Vad Falbygdens omsätter nu är inte offentligt, men antalet anställda är cirka 85 och kapaciteten är cirka 8 000 ton ost per år. Motsvarande siffror för Wernersson är drygt 120 anställda och 18 000 ton ost per år.

– Vi köpte Falbygdens för att vi såg att vi var underutvecklade inom dessertost och specialost. Här såg vi att det fanns specialister och möjligheter att driva produktkategorier som också gynnade våra ägare. Varför skulle vi till exempel importera cheddarost från någon annan när vi tillverkar egen cheddar i Storbritannien, säger Oscar Rosdahl, marknadsdirektör på Arla.

Båda grossisterna används för att marknadsföra och sälja sina ägares ost - Wernersons hemsida toppas till exempel med hur man bäst grillar hamburgare med Tines Jarlsbergsost och hos Falbygdens lyfts Arlas varumärken Castello och Kvibille fram. Men en stor del av verksamheten handlar också om att köpa in, förädla och förpacka andra ostar som till exempel Gruyère, manchego, gorgonzola och brie.

– Vi har samarbete med sjuttio olika producenter i tjugo länder, säger Magnus Ekstrand på Wernerssons. Vi drar in det bästa vi kan hitta till Sverige.

Ostgrossisternas hemsidor har tydlig premiumprofil med lyxiga ostar i olika utföranden. Verkligheten är inte lika flärdfull.

– Trettio till fyrtio procent av konsumenterna köper alltid den billigaste osten, oavsett märke eller ursprung, säger Fredrik Ström.

Sommarens torka har gjort att det finns en vurm för svensk mjölk även när det gäller lågprisost, säger han. Det stöds av att Arla nyligen meddelade att man kommer att tillverka mer hushållsost i Östersund (och importera mindre från Danmark) och att Axfood nyligen valde att lägga en stororder på hushållsost hos Gäsene mejeriförening. Som ATLs kartläggining nyligen visade har importen av ost också <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/grafik-sa-har-ostimporten-utvecklats-sedan-ar-2000/">planat ut lite de senaste åren</a>.

Men utvecklingen drivs också av en svag svensk valuta, som gör det dyrare att importera. På sikt tror Fredrik Ström att andelen importerad ost kommer att fortsätta öka.

– Det finns anläggningar i södra Europa som tillverkar hela Sveriges ostkonsumtion på en månad. Det kommer alltid att vara attraktivt att importera därifrån, säger han.

ATLs kartläggning av ostimporten i nr 81, fredag den 23 november.

För svenska mjölkbönder är det i stället premiumprodukter och ökad export som gäller, menar Fredrik Ström. Förutom Norrmejerier, som haft <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/vasterbottensost-star-sig-ute-i-varlden/">exportframgångar med Västerbottensosten</a>, säger han att svenska mejerier av tradition är dåliga på ostexport.

De största svenska ostarna Präst, Herrgård och Grevé är till exempel typiska mellanprisprodukter som tagit stryk när lågpris- och premiumsegmenten vuxit. Samtidigt har de aldrig fått någon karriär utomlands.

– Det kan nog bero på flera saker. Men en orsak kan vara att Sverige generellt varit dåliga på matexport och en annan att de svenska ostarna inte varit tillräckligt konkurrenskraftiga, säger Fredrik Ström.

<h3>Ostgrossister</h3>Störst bland de mindre grossisterna är Ockelbo ost, som vid sidan av import av europeiska ostsorter också har tillverkning av egna ostar hos Ålands mejeri. Andra aktörer på importmarknaden är Nils Burman, Engelmanns och Mats Larsson. Direktimport sker även av ostbutiker som Wjinjas i Stockholm, Möllans ost i Malmö och Hilda Nilsson ost i Göteborg.

Importen av ost till Sverige har ökat kraftigt, det visar en som ATL nyligen gjort. Utvecklingen har gjort ostgrossisterna till intressanta köp för nordiska mjölkbönder. Norska Tine äger Wernersson som är den största svenska aktören medan Arla äger branschtvåan Falbygdens ost.

Ostgrossisterna har blivit intressanta köp för nordiska mjölkbönder.