Ann-Helen Meyer von Bremen

Nästan en tredjedel av allt markbundet kol finns i torvjordar.

Det är i marken som de största förråden av kol finns, cirka tre gånger större än kollagren i växtligheten, och därför spelar också skötseln av marken en stor roll. Det är budskapet från rapporten Soil Organic Carbon – the hidden potential, som är en analys av den forskning som gjorts på området.

Även om fossila bränslen är den främsta orsaken till den globala uppvärmningen, har förändrad markanvändning under de senaste drygt 250 åren uppskattningsvis bidragit med en tredjedel av alla utsläpp. Det handlar då om uppodling av mark, dikning av våtmarker, avskogning och liknande.

Nästan en tredjedel av allt markbundet kol finns i torvjordar, trots att de bara upptar tre procent av ytan.

Dikade torvjordar, mulljordar, som i exempelvis Skandinavien och i Indonesien, hör därför till de jordar som läcker mest. Den ryska stäppen och den amerikanska prärien är andra exempel på rika jordar som har förlorat stora mängder kol sedan de började odlas upp.

Hur kan man då sköta om jorden för att den ska lagra in mer kol? Rapporten rekommenderar förbättrade växtföljder, tillförsel av kompost, väl avvägd gödsling med en balans mellan naturgödsel och mineralgödsel och reducerad jordbearbetning.

Däremot ska man undvika dikning av våtmarker och ännu hellre försöka återskapa sådana. Bränning av organiskt material och ensidiga monokulturer minskar också kolet i jorden.

Kolets kretslopp är snabbare i matjorden, det övre jordlagret, men möjligheterna att bygga upp förråden på lång sikt är större i de djupare lagren ner till en meters djup.

Rapporten visar dock att det rör sig om komplexa system. När man dikar en mullrik jord kommer metanutsläppen att minska, men samtidigt börjar kolförrådet brytas ned till koldioxid och slutresultatet blir därför ofta ett ökat utsläpp av växthusgaser.

Användning av kvävegödsel påverkar också kolcykeln och metancykeln. Det är tydligt att forskningen har mycket mer att utforska när det gäller markens möjligheter.

Det totala kolförrådet i marken uppskattas till 1 500 miljarder ton. All växtlighet lagrar cirka 500 miljarder ton kol. Atmosfären rymmer ytterligare 800 miljarder ton. Ökningen av kolhalten i atmosfären sedan 1750 motsvarar cirka 240 miljarder ton.

Organiskt material är samlingsnamn för det kolhaltiga materialet i jorden, där humus är ett exempel på en mer långlivad och stabil former. Markkolet finns i olika former och de är alla ett resultat av växternas fotosyntes där koldioxid omvandlas till kolhaltiga material som kolhydrater. En del avsöndras av växternas rötter, växtmaterial bryts ned av mikroorganismer som i sin tur dör eller äts av andra.

Djur äter växter och deras gödsel hamnar på marken och omsätts av olika organismer. Om man vill bygga upp ett kolförråd i jorden är det mest intressant att etablera de mer stabila formerna, men de är också svårast att bygga upp. Tillverkning av biokol från pyroliserat organiskt material som därefter tillförs jorden är en ytterligare variant som dock inte berörs i rapporten.

Växthusgasutsläpp eller kolsänka? Det beror på hur marken brukas. En ny rapport från FAO betonar jordarnas potential för att lagra in mer kol, både för att öka bördigheten men också för att binda växthusgaser.

Växthusgasutsläpp eller kolsänka? Det beror på hur marken brukas.