Birgitta Sennerdal

Den här tiden på året minns jag alltid oändligt obegripliga sammankomster på ett trångt och kvavt kontor. Vi skulle deklarera och var på det årliga besöket hos revisorn.

Jag blev tidigt delägare i en skogsfastighet men det var en papperskonstruktion som inte passade oss. I efterhand ser jag att det var ett dumt råd vi fått.

Att en gång om året bli kommenderad att lära mig skogsföretagande genom deklarationen gjorde inte saken bättre. Jag fortsatte att tycka skogen var ointressant.

Jag tror skogen och skogsbranschen behöver aktiva skogsbrukare. Men det är inte så lätt att nå dit alla gånger.

Medelåldern bland skogsägare ökar och många fastigheter väntar på att skiftas. Förra året uppskattade Skogsbarometern att 1,5 miljoner hektar skogsmark till ett värde av 81 miljarder kronor ska byta ägare de kommande fem åren. Samtidigt konstaterades att 64 procent av skogsägarna inte planerar för någon förändring.

Många bor mer än tre mil från sin fastighet. I Götaland är andelen 17 procent, i Svealand 27 procent och i Norrland 36 procent. Min egen gissning är att i nästa generation är det ännu fler som bor långt från skogen och att det kan vara en av förklaringarna till att så många äldre behåller skogen.

Vi är många som vill få nästa generation att vilja bruka skogen. En skogsbekant rekommenderade röjsågen i stället för varma och myggrika planteringsdagar för tonåringar. Skogsbranschen ordnar sommarläger som är bra och uppskattade.

Min äldste son fick ett visst skogsintresse när jag köpte en drönare, sedan jag konstaterat det ena barkborreangreppet efter det andra. Nu ska drönaren och 17-åringen patrullera var fjärde vecka för att spana efter bruna toppar.

Men hur roligt man än försöker göra skogsbrukandet, måste det vara lönsamt. Det är helt enkelt för mycket pengar låsa i en skogsfastighet för att ha den kvar om inte skogsföretagandet går med ekonomisk vinst.

Därför är det oroväckande att lönsamheten inom skogsbruket sjunker. Kanske fick vi en liten uppgång i fjol tack vare högre virkespriser. Men sett över en längre tid är kurvan dystert nedåtgående, enligt Skogsstyrelsens statistik.

Än i dag kan jag inte förstå hur min pappa trodde att de där påtvingade deklarationsdagarna skulle leda till något bra. För mig var det journalistiken som väckte skogsintresset. Men för den som tar ett grepp om ekonomin i skogsföretagandet finns ändå mycket att vinna. Gör det alla dagar och inte bara på deklarationsdagen. Det blir ett både lönsammare och roligare skogsbrukande – och mer lockande för nästa generation att överta.

Hur roligt man än försöker göra skogsbrukandet, måste det vara lönsamt. Det är helt enkelt för mycket pengar låsta i en skogsfastighet för att ha den kvar om inte skogsföretagandet går med ekonomisk vinst, skriver ATL:s krönikör Birgitta Sennerdal.

”Hur roligt man än försöker göra skogsbrukandet, måste det vara lönsamt”, skriver ATL:s krönikör Birgitta Sennerdal.