Riskerna för stora med ekoodling

Försäljningen av ekologisk mat i butikerna når rekordnivåer men den svenska produktionen av ekologiska produkter minskar.

Det är ett trendbrott. Efter långvarig stadig ökning, både beträffande produktion och konsumtion, minskade i fjol den ekologiska arealen med fem procent och runt 1 000 bönder lämnade ekoodlingen.

Det är också en paradox – hur kan något så populärt och så kraftigt subventionerat inte locka producenter?

Ett skäl är den politiska osäkerheten. Även det är en paradox – vad är mer omhuldat av politiker än ekomat? Särskilt politiker i kommunerna, de som beslutar om maten i de offentliga köken, är ju ofta starka ekoförespråkare. Dessutom finns klara politiska mål beträffande andel offentligt inköpt ekomat och andel ekoodlad mark.

Men som så ofta inom jordbruket är det något som håller emot. Det nya landsbygdsprogrammet dröjer, det är en osäkerhetsfaktor. Och trots alla stöd och regleringar är det ändå så att marknadssignaler finns och sipprar ned till primärproducenten. De säger inte ”lägg om” och ”öka” utan snarare ”risken är för stor” i förhållande till merbetalningen.

För risker finns, ekoodling är osäkrare än konventionell där grödan kan behandlas med växtskyddsmedel och få korrekt näringstillförsel via konstgödsel.

Den ökade efterfrågan åtföljs inte av en motsvarande merbetalning till bonden. Det är med ekoprodukternas mervärde som med dem på gris- och nötkött, oavsett om det är eko eller konventionellt: mervärden finns men de stannar huvudsakligen hos handlaren.

Dessutom vill förstås handlaren pressa priset även på ekomaten. Icas ekomjölk med eget märke är ett exempel som inte gynnar bonden, vare sig den ekologiske eller den konventionelle.

Skillnaden krymper mellan sortimenten, alltså, och ekoproduktionen drar det kortaste strået gentemot den konventionella.

Det är det här problemet som EU-kommissionen försöker åtgärda med ett nytt regelverk för ekoproduktion, där förbud mot avhorning föreslås. Den osäkerheten bromsar också.

Den ökade efterfrågan täcks alltså av import av varor vi i många fall skulle kunna producera i Sverige. Men idiotförklara inte bönderna för det, de agerar bara rationellt.