Edvard Hollertz

I lantbrukskretsar lär agronomen och lantbrukaren Staffan Danielsson, 73, vara ett hyfsat känt namn. År 2004 var han på vippen att bli förbundsordförande för LRF. Dessförinnan var han mångårig ordförande i LRF Östergötland och Hushållningssällskapet Östergötland.

Men det är i Centern som Staffan Danielsson har lagt det stora engagemanget. Danielsson jobbade i Regeringskansliet under regeringen Fälldin II. Han har suttit i partistyrelsen och varit försvarspolitisk talesperson. Åren 2004–2018 var han riksdagsledamot.

Trots att han har lämnat riksdagen är han fortsatt aktiv i den politiska debatten. En av de större jordbrukspolitiska debattgrupperna på Facebook är "Svensk lantbruks- och livsmedelsdebatt, moderator Staffan Danielsson".

DEBATT: <a href="https://www.atl.nu/debatt/staffan-danielsson-darfor-lamnar-jag-centerpartiet/">”Därför lämnar jag C – efter 50 år”</a>Nytt i ATL: <a href="https://blogg.atl.nu/ledarbloggen/">Följ ledarbloggen – med Edvard Hollertz och Tord Karlsson</a>

Att Staffan Danielsson lämnar C är en händelse som sätter ljus på flera olika fenomen. Dessa kan lyftas fram i tre punkter:

1) Starka partier. Att en senior partiföreträdare lämnar är ganska ovanligt i Sverige. Vi har helt enkelt inte den traditionen – eller har i alla fall inte haft det. Kanske ändras det i takt med att väljarna blir allt rörligare?

Det som dock motsäger en sådan utveckling är att det svenska demokratiska systemet är uppbyggt runt partierna. En förkrossande andel av riksdagsledamöterna är inte personkryssade utan de har främst partierna att tacka för en hög placering på riksdagslistan. Och genom att de valda är beroende av partiets välvilja kan priset för att kritisera partiet i viktiga frågor bli högt. Det här ger partierna en stark ställning och de enskilda företrädarna en svag.

2) Politiska landskapets förändring. Danielssons sorti fångar Centerns brytning med Thorbjörn Fälldins och Maud Olofssons arv av att betona den borgerliga värdegemenskapen, som Annie Lööf även tidigare har stått för. Nu drar sig C i stället till Socialdemokraterna. Vad det här kan innebära i jordbrukspolitiken är dock ännu oklart. Kanske kan det leda till att det i nästa riksdagsval står mellan en centerpartistisk och en moderat eller kristdemokratisk landsbygdsminister?

3) Lantbrukets betydelse. I debattartikeln skriver Danielsson om att lantbruksfrågan betyder allt mindre för val av parti. Och det här är något som lantbrukets organisationer har behövts brottas med länge.

Men samtidigt som allt färre lär se lantbrukfrågorna som det viktigaste politikområdet så verkar närbesläktade frågor intressera allt fler. Allmänhetens krav på inflytande över skogsbruk och djurhållning verkar inte avta. Vidare ser väljargruppen jägare ut att bli allt mer betydelsefull för partierna, särkskilt M och KD. Det lär inte vara utan orsak som KD-ledaren Ebba Busch och M-ledaren Ulf Kristersson gärna lägger upp jaktbilder.

Det politiska landskapet förändras – och partierna med det.

Efter 50 år lämnar C-veteranen Staffan Danielsson Centerpartiet. Som orsak anger Danielsson C:s närmande till de rödgröna.

Det politiska landskapet förändras – och partierna med det, skriver ATL:s ledarskribent Edvard Hollertz.