Pinsamt när handeln skyller på konkurrens

I det här fallet var det Coop, men det kunde ha varit vilken annan kedja som helst. Alla säljer olagligt griskött, importerat från länder där svanskupering sker regelmässigt. Om inte i form av färskt och helt kött så i form av charkprodukter.

Det som anförs som försvar är att kedjorna är så hårt utsatta av konkurrens från varandra att de måste ha ett lågprisalternativ.

Kedjorna må hänvisa till lagstiftningen i landet där grisen är uppfödd, och hävda att om den följs så är det fritt fram att importera. Men de kan inte blunda för att lagstiftningen missbrukas. Det undantag för svanskupering som finns är just undantag. När 98 procent av grissvansarna klipps är det regelmässigt, inte undantag.

Vi har alltså en situation där branschens ledande aktörer fullt öppet och medvetet säljer produkter som är framställda på ett olagligt sätt.

Och det gäller maten. Finns det någon vara som det är särskilt noga med är det väl just maten.

Jämför med bilar och andra varor. Hur skulle det se ut om landets ledande bilhandlare sålde bilar, fullt medvetet och öppet, som inte uppfyller gällande krocksäkerhets- och avgaskrav?

Med motiveringen att konkurrensen är så hård?!

Men det sker med maten.

Och konsumenten är oinformerad och programmerad efter år av matkasseundersökningar där lägst pris ”vinner” till att bara titta på prislappen och tar förstås den billigare köttbiten.

Den importerade är verkligen mycket billigare än den svenska. I Aktuellt visas fläskytterfilé i en Willysbutik: den danska kostar 39,90 kronor kilot, den svenska 89,90.

Det är självklart att olika produktionsformer inte motiverar denna skillnad, det är handelns prissättning som styr: billigt – och olagligt producerat – danskt som lockvara, dyrt svenskt som handlaren vet att vissa konsumenter är villiga att betala mer för.

Handlaren tar mervärdet, bonden får ta merkostnaden. År efter år.

Handeln borde inte befatta sig med olagliga varor. Det är genant att behöva påpeka det.