Fredrik Stork

Restaurangerna uppskattar bland annat den odlade fisken på grund av leveranssäkerheten. Eftersom det aldrig stormar inne i ladan vet restaurangerna att de alltid får fram fisken i tid, och då kan de också ha den på menyn, berättar Per Eke-Göransson.

Per Eke-Göransson har varit fiskodlare i fem år, och för några år sedan hände det som inte fick hända. I samband med ett lokalt strömavbrott slogs den centrala pumpen ut. Men eftersom strömmen gick fram på en fas utlöstes aldrig några larm. 70 procent av fiskarna dog den gången.

Men framför allt är händelsen en smärtsam påminnelse om att man aldrig kan skydda sig fullt ut oavsett hur mycket teknik man bygger in.

– Även kärnkraftverk kan ju haverera, säger Per Eke-Göransson när ATL kommer på besök.

Han och hans bror fick upp ögonen för fiskodling i samband med en Hannovermässa. Det gamla grisstallet var uttjänt och lönsamheten i grisnäringen var låg, när de bestämde sig för att satsa på något nytt.

Fisk som inte utvecklar sig i samma takt, flyttas kontinuerligt över till mindre bassänger där de får växa till sig med jämnstora fiskar. Annars trängs de undan av de stora.

Sedan dess har odlingen, som numera drivs av Per Eke-Göransson, byggts ut i omgångar. I dag består anläggningen av två 40-kubikstankar, sex tiokubikstankar och ett 40-tal tvåkubikstankar. De sistnämnda används bland annat för fisk som inte utvecklar sig i samma takt, och som därmed kräver egna utrymmen med jämnstora fiskar för att inte bli undanträngda.

Att det inte blev <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/fiskuppfodning-ett-lonsamt-komplement-till-lantbruket/">ålmal</a> eller <a href="https://www.atl.nu/sok/tilapia/">tilapia</a> hängde främst samman med att gös och abborre är två välkända arter hos svenska konsumenter.

– Försäljningen är i dag det minsta problemet. Vi levererar i första hand till restauranger, men började också leverera till rekoringar nu under coronan när restaurangerna fick tvärstopp. Vi levererar upp mot 100 kilo filé i veckan.

Som fiskodlare kantas varje dag av nya utmaningar som har med larm och vattenkvalitet att göra. Men den främsta utmaningen är kanske ändå att de framkläckta ynglen inte har någon nedärvd kunskap om hur de ska tillgodogöra sig torrfodret.

– Abborren är svår, men gösen är näst intill omöjlig, säger Per Eke-Göransson om den upplärningsprocess som är en lika stor utmaning varje gång.

Reningsverket är hjärtat i verksamheten. Här renas allt vatten varje timme.

Denna kamp inleds alltid med att Per Eke-Göransson häller i artemia (små kräftdjur) till de nykläckta fiskarna för att stimulera dem att börja äta.

Läs mer: <a href="https://www.atl.nu/teknik/leder-fiskfoder-till-utfiskning-av-haven/">Mycket forskning pågår för att ta fram hållbart fiskfoder</a>

Efter många år har han nu blivit så duktig på att lära småfisken att äta torrfoder att han funderar på att börja sälja yngel till andra odlare. Förmodligen är det den här typen av produktionskedja med nischade specialister, som behövs för att få fart på fiskodlingen i Europa och i Sverige.

Från befruktat ägg tar det ungefär fem månader att få fram en fisk i fingerstorlek, eller fingerlings, som man säger i branschen. Från fingerstora till slaktfärdig abborre tar det sedan i bästa fall 7-8 månader. Gösen tar något längre tid.

Gösfilén väger 130 gram och packas i portionsstorlek, vilket underlättar för den som vill plocka in gös på menyn. ”Restaurangerna är jättenöjda med detta”, säger Per Eke-Göransson.

– Och det beror huvudsakligen på att detta är vild fisk, den är inte avlad på något sätt.

Eftersom rommen kommer direkt från vildfångad fisk finns det också stor risk för sjukdomar. Därför desinficeras alla fiskyngel innan de förs över till tillväxtbassängerna.

– Kommer det in en smitta är risken att man aldrig kan ta bort den eftersom det inte går att tvätta alla rörledningar.

Det gamla grisstallet har varit bra under uppstartsfasen. Men på sikt drömmer Per Eke-Göransson om att bygga en helt ny och mer optimerad anläggning.

I systemet finns också ett filter, som påminner om ett vanligt reningsverk, som hela tiden plockar bort avföring. Här finns också ett sandfilter som bryter sönder vattenmolekylerna och ett biofilter med goda bakterier som bryter ner ammonium till nitrat. Reningsverket har så stor kapacitet att allt vatten filtreras varje timme. På samma sätt renas även vattnet till fiskynglen i ett eget separat system.

Syret levereras automatiskt på tankbil och leverantören ansvarar för att det alltid finns syre på plats.

Till detta kommer också ett centralt syretillförselsystem med en stor syrebehållare som fylls på via tankbil.

Syret leds ner i varje tank, och har även en backup-funktion som blixtsnabbt vräker ut syre i bassängerna om något skulle gå fel, som vid ett strömavbrott.

– Fisken är speciell för om vi släcker lamporna här inne så får de panik, varpå de börjar simma så mycket som möjligt. Då tar syret slut och då får de ännu mer panik, så till slut bara kokar det här inne av panikslagna fiskar. Men så fort larmet går så vräker systemet in syre automatiskt.

Att få ynglen att börja äta torrfoder är den största utmaningen. Per Eke-Göransson har nu blivit så duktig på detta att han funderar på att börja sälja yngel.

Även om verksamheten går bra drömmer han på sikt om att bygga en helt ny anläggning.

– Känslan är att man kanske ska bygga nytt. Det dyra är inte byggnaden utan pumparna och all teknik. Rent logiskt så borde vi ha mer fiskodling i Sverige. Vi har en djävulusiskt massa vatten, till skillnad från fiskodlare i många andra länder. Men vi har också bra reningsteknik och vi är duktiga på miljö, vi har låga elpriser och bra spridningsarealer för gödseln.

– Men om vi bygger nytt beror också på hur stöden ser ut. Eftersom fisken här inte räknas som husdjur får vi inga jordbruksstöd. Så om vi ska bygga nytt här behöver vi även byggnadstillstånd eftersom det här räknas som industri. Ett önskemål skulle vara att vi fick samma förutsättningar.

Diplomen från Miljöpartiet och andra aktörer hänger snyggt uppradade på väggen i fikarummet. Det finns stora miljöfördelar med att odla fisk på torra land.

<h3>Vadstena Fisk</h3>Tankstorlekar: Två på 40 kubik, sex stycken på tio kubik, och ett 40-tal på två kubikmeter.Övrig teknik: Reningsverk med sandfilter och biofilter, extern syretillförsel via syrecistern. Vattnet håller 21 grader och värms med halmpanna.Antal fiskar: 60 000 individer från minsta yngel till slaktfärdig fisk. Varje vecka packas 100 kilo filé, motsvarande sju fiskar per kilo filé.Bolagsform: AktiebolagAnställda: Två plus en allt i allo.Omsättning: 284 000 kronor (2019, offentlig uppgift).Resultat: -475 000 kronor (2019, offentlig uppgift).”Det har varit många utvecklingsår. 2020 är första året verksamheten genererar pengar.”Kuriosa: Med en procents dödlighet på de stora fiskarna och 30 procent på ynglen vid kläckning är förutsättningarna ändå betydligt bättre än i vilt tillstånd.”I naturen går det åt 1,2 miljoner ägg för att få fram en vuxen gös. Så det är lättare att vinna på lotto än att bli gös”, säger Per Eke-Göransson, som också tipsar om att man kan få investeringsstöd från Europeiska Fiskefonden.

I ett gammalt grisstall utanför Vadstena odlar Per Eke-Göransson något så ovanligt som gös och abborre, som säljs till privatpersoner och restauranger. Det är en avancerad odling där allvarliga teknikfel kan slå ut all fisk på mindre än tio minuter.

I det gamla grisstallet produceras 100 kilo fiskfilé i veckan.

Här odlas abborre och gös på torra land

Djurhållning

I ett gammalt grisstall utanför Vadstena odlar Per Eke-Göransson något så ovanligt som gös och abborre, som säljs till privatpersoner och restauranger.