Pengar behövs till forskning om vall

För att det är Sveriges största lantbruksgröda, med över 1,1 miljoner hektar av de 2,6 miljoner hektar åker vi har i landet. Sveriges bönder odlar mer vall än de odlar spannmål, oljeväxter och majs tillsammans.

Majsen kommer förvisso mer och mer, och det är väl naturligt att det nya omskrivs och diskuteras. Men med tanke på vilken tyngd vallodlingen har i svenskt jordbruk är det rimligt att större uppmärksamhet ägnas åt den odlingen.

Svaret på frågan varför valen är så anonym är förmodligen något så enkelt att det inte handlas mycket med skörden. Nästan allt förbrukas på den egna gården av gårdens djur. Inga börser sätter priser, ingen kan spekulera.

Vallodling är ingen enkel sak. Det blandas gräs och klöver och spannmål av olika sorter, och det skördas upprepade gånger under en säsong, vid olika vattenhalter och med olika teknik, och det ensileras och konserveras på olika sätt. Och det odlas över hela landet under väldigt olika förhållanden.

Med den mångfalden av variabler blir ingen någonsin fullärd, men strävan måste naturligtvis vara att förbättra kvaliteten på vallfodret och säkerheten i odlingen samtidigt som den inte får fördyras.

Pengar till forskning och växtförädling måste säkerställas. För annan växtodling baseras forskningspengar omsättningen i handeln, men eftersom det inte handlas med vallväxter så måste anslagen ordnas på annat sätt. Forskningsrönen måste också föras ut till bonden, men det gäller förvisso inom många produktionsgrenar.

Med tanke på att majsen spelar en underordnad roll i Sverige kan man tänka sig att vi är rätt bra på vallodling, men vi har säkert en del att lära av länderna på kontinenten.

Och sedan har vi politiken och EU – hur passar vallodlingen in och hur ska den stöttas så att den inte försvinner i bygder där djurhållning är särskilt värdefullt?

Det finns alltså mycket att diskutera, prova, forska och lobba om. Vallodlingen är ju avgörande för mjölkproduktionens ekonomi. Vi måste prata mer om vallen.