Svenska lantbrukare är ganska osynliga från Bottniska vikens östra sida, såvida de inte söker fruar eller heter Mandelmann.

Osynligast av alla är de svenska pälsdjursuppfödarna. Vilket väl inte är så konstigt eftersom de närmast verkar ha tvingats gå under jord.

Visst har också den finländska pälsuppfödningen sett sin beskärda del av djuraktivism och politiskt motstånd. Men branschen är ändå en väletablerad landsbygdsnäring, själsligt oskiljaktig från övrigt lantbruk, om än med helt andra livsvillkor. Det gäller inte minst i Österbotten där en stor del av Finlands pälsfarmer finns.

Oaktat politiska frågor har de senaste åren varit tuffa för branschen, med överproduktion och marknadspriser under produktionskostnad. Många har befarat en ekonomisk katastrof liknande den i slutet av 1980-talet.

Då kom pandemin, med osäker världsekonomi och praktiska svårigheter med de auktioner där merparten av skinnen säljs. Som om inte det räckte började minkar drabbas av och sprida covid-19. Det ställde precis allt på ända. Danmark beslöt att landets alla minkar skulle avlivas och gav samtidigt en hela den danska pälsbranschen en dödsdom. Auktionshuset Kopenhagen Fur meddelade att de avvecklar verksamheten.

Vad betyder detta för finländsk pälsbransch? Frågar man Helsingforsbörsen är svaret givet. Det inhemska auktionsbolaget Saga Furs aktie har i skrivande stund stigit med närmare 130 procent sedan det danska beskedet. Nu är det förstås ingen inom finländsk pälsbransch som jublar hörbart åt den största nordiska konkurrentens undergång.

Först gäller det att undvika covid-19 på finländska farmer, vilket har lyckats hittills.

Även om smitta skulle påträffas är drastiska åtgärder likt den danska inte att vänta i Finland. Och det kan tilläggas att räv är den finländska päls-branschens huvudprodukt i dag. Sedan kan man inte heller bortse från de opinionsmässiga aspekterna.

Vad finländarna egentligen tycker är oklart: Undersökningar har visat att allt från 16 till 55 procent av finländarna är positiva till inhemsk pälsdjursuppfödning, antagligen beroende på hur frågan ställts.

Ett medborgarinitiativ samlade tillräckligt många namn för att väcka frågan om ett förbud i riksdagen för några år sedan men kom inte längre än så.

Stödet för pälsnäringen är fortfarande relativt starkt bland politikerna. Det handlar trots allt om cirka 4 000 arbetsplatser och (2019) ett exportvärde kring 3 miljarder kronor plus skatteintäkter kring 1,2 miljarder kronor. På senare år har ett antal stora modehus tagit ställning mot päls. Samtidigt finns signaler om att efterfrågan inte kommer att dö ut inom en nära förestående framtid.

De nordiska uppfödarna framhåller gärna kvalitet, certifiering och strikt kontroll över förhållandena på farmerna. Det är med de trumfkorten som den finländska pälsbranschen ska resa sig ur askan efter den ekonomiska nedgången och pandemin – stärkt, om än med bitterljuv eftersmak, av den danska katastrofen. Och varför inte på sikt också den svenska pälsnäringen, eventuellt utökad med farmer ägda av danskar i landsflykt.

Jordbruksreporter, Vasabladet

Ska den danska pälsbranschens död bli bröd för en trängd landsbygdsnäring i Finland och Sverige, undrar ATLs nya krönikör Tom Forsman.

Ska den danska pälsbranschens död bli bröd för en trängd landsbygdsnäring i Finland och Sverige?

Pälsbranschen kan resa sig ur askan

Lantbruk

Ska den danska pälsbranschens död bli bröd för en trängd landsbygdsnäring i Finland och Sverige, undrar ATLs nya krönikör Tom Forsman.