På tiden att Sveriges Djurbönder ryter till

 

De vanliga marknadskrafterna sätts ur spel med särreglerna. Den svenska produktionen är nu väl under vad vi konsumerar, och i ett sådant läge borde priset gå upp. Men det gör det inte.

Marknadsledaren Scan AB försöker att krympa sig ur problemen. Kontrakt sägs upp och avräkningspriser sänks. KLS Ugglarps har fått se sig om efter en annan legoslaktare. Färre slaktade grisar är målet för Scan.

Dessutom importerar Scan finska smågrisar med motiveringen att de svenska är för dyra. Men det är inte okontroversiellt och genast kivas man om Scanmärket, branschöverenskommelser och certifiering.

Det pikanta är att det är just Scan som gör detta. Scan AB ägs av finska HK Scan som är börsnoterat och majoritetsägs av finska bönder och, som nästa största ägare, svenska bönder via Sveriges Djurbönder.

Ända sedan de bondeägda slakterierna såldes till Finland 2007 har Swedish Meats/Sveriges Djurbönder hävdat betydelsen av ägandet. Det skulle vara ”strategiskt” och ge ”ägarinflytande”. Föreningen har också lojalt lånat ut pengar till HK Scan.

Belöningen för detta har varit en dalande aktiekurs i HK Scan och därmed underminering av hela föreningen. Kort sagt, det finska ägandet har varit en besvikelse.

Sveriges Djurbönder har tigit och lidit. I alla fall utåt. Ägarinflytandet har uppenbarligen inte varit mycket värt.

Men nu, äntligen, har åtminstone en person tagit bladet från munnen, vice ordförande Nils-Åke Espert (bilden). Han kräver åtgärder – i Finland. Personalen och skuldsättningen måste minska, hävdar han.

Sveriges Djurbönder har ända sedan bildandet haft svårt att hitta sin roll. Att organisationen nu säger ifrån är ett hälsotecken. Om HK Scan eller Scan AB agerar på ett sätt som missgynnar de svenska grisproducenterna är det självklart att Sveriges Djurbönder agerar. Det är att ta ägaransvar.

KLS Ugglarps, ägt av de danska bönderna via Danish Crown, går i stället på offensiven och vill öka sin grisslakt. Det är ett glädjeämne i grismörket.