Mari Nälsén

Mörkt vid samlingen när 16 jägare samlades till julgransjakt.

Det är fortfarande mörkt ute när jaktledare Göran Johnsen hälsar välkommen till 2018 års julgransjakt. En dag med mångåriga traditioner.

– Om jag räknat rätt kör vi i år för 35:e gången, säger han.

Det regnar lite och blåser snålt men termometern visar plusgrader. Under årens lopp har julgransjakten bjudit på de mest skiftande väder. Snö, is, kyla, storm och värme. Trots det är det bara en gång under alla år som de varit tvungna att ställa in.

– Ja, det var något år med en massa snö och jättekallt, minns Göran Johnsen.

I år är det 16 jägare som mött upp på samlingsplatsen vid grusgropen. Utrustade med både skjutvapen och yxor. De flesta jagar vanligtvis i trakten men några är inbjudna som gäster och andra som hundförare. Hundarna är nästan uteslutande av rasen drever.

– Det har blivit lite av en tradition det också, säger Göran Johnsen. Det är många som har drever här i trakten.

Det är omkring 20 markägare som gått samman och området är på drygt 1100 hektar.

När alla hundförare har blivit tilldelade ett område och skyttarna fått ett pass kommer jakten igång. Det har ljusnat lite och det växlar mellan uppehåll och regn.

Tekniken visar var hunden håller hus och om drevet närmar sig.

Julgransjakten kom till i en tid då det med få undantag var män som jagade. Fruar och barn stannade hemma. Men just den här dagen var även kvinnorna och de yngsta välkomna att vara med.

Inte heller var det vanligt att det jagades i lag.

– Det var under älgjakten jägarna jagade tillsammans, berättar Göran Johnsen. Annars skötte man sitt. I dag är det ju helt annorlunda, att gå ihop och jaga över flera marker är vanligt och det är numera många kvinnor som jagar.

Förutom en trevlig familjedag på jaktstigen innebar julgransjakten också att alla deltagare fick ta sig en julgran på vilken mark som helst, det var alltså den dagen på året som det var lagligt att ta gran på grannmarken.

En av hundförarna var Bo Nilsson från Edsvalla.

Det dröjer inte länge förrän några av drevrarna börjar väcka och snart är det fullt drev ute i skogen. I radion rapporteras flera synobservarioner av rådjur och efter ungefär två timmar smäller det ett skott. Det är jaktledaren själv som fått fälla det första djuret.

– Hunden och djuret var runt mig länge men det tog ett tag innan jag fick se det och fick skottläge, berättar han samtidigt som han tar ur. Bakom honom ligger årets julgran som han också hunnit hugga.

Jaktledaren Göran Johnsen var med på den allra första julgransjakten för 35 år sedan. I år fick han fälla dagens enda rådjur. I bakgrunden ses också årets julgran.

Göran Johnsen är en av få, om inte den enda som var med de första åren. Då var han bara barnet men följde med storebror ut på pass.

– På den tiden var vi många fler men i dag är en gemensamhetsjakt inte lika ovanlig plus att många har väldigt mycket att göra i adventstider.

Samling för korvgrillning – väl så viktigt vid en julgransjakt.

Det har hunnit bli lunchtid och det tänds en brasa vid en grillplats i skogen. Det är fler människor än vad det var i morse. Bland annat har familjen Umeland som bor i trakten kommit hit.

Tvillingarna Aron och Tyra Umeland kom och grillade korv. ”Vi är inga vidare jägare så”, berättar mamma Petra Umeland.

Korv och kolbullar värmer efter en förmiddag i skogen. Även grannar som inte deltog i själva jakten dök upp till tänd brasa.

– Vi är inga vidare jägare, säger Petra Umeland samtidigt som hon langar korv till tvillingarna Aron och Tyra. Men vi gillar att grilla korv och prata med grannarna.

Under eftermiddagen bjuder hundarna på fina drev i skogen, flera rådjur siktas men inget fälls. Mörkret börjar falla redan strax efter två och regnet tillltar. Dagen gav i alla fall ett fällt rådjur och ett antal nedlagda julgranar. Göran Johnsen bryter för dagen, tackar alla och bjuder samtidigt in dem till nästa julgransjakt - om ett år.

Inte att förglömma, den obligatoriska julgranen.

<h3>Drever</h3>Drevern, eller som den tidigare hette, dachsbracken, är en hund som avlades fram på kontinenten i mitten av 1850-talet och som importerades till Sverige under 1910-talet. 1947 ändrades namnet till drever. År 1953 erkändes drevern som svensk ras.Drevern är en långsamt drivande hund, anses närmast som en självklarhet för rådjursjakt men den är också en uppskattad har- och rävhund. I allt väsentligt ska den vara byggd för sitt ändamål, det vill säga drevjakt. Den är en hund som effektivt ska kunna arbeta i svenska marker och i svenskt klimat. Rasen är en utpräglad jakthund och passar inte enbart som sällskapshund.Källa: Svenska Kennelklubben<h3>Jakt med drivande hund</h3>Drivande hundar kan indelas i kortbenta och långbenta. Gemensamt för båda typerna är att de följer drevdjurets spår under skallgivning - hunden driver. En drivande hund driver bara så länge den känner vittring av spårdjuret. För jägaren gäller att ställa sig på pass där djuren har sina växlar och stigar och ofta kommer djuren sakta och lugnt i passKälla: Svenska jägareförbundet

I 35 år har det varje advent anordnats julgransjakt i Segoltan mellan Grums och Säffle i södra Värmland. En dag då markägare och jakträttsinnehavare jagar småvilt tillsammans och då deltagarna dessutom får hugga en julgran att ta med hem.

Populär tradition i Värmland: Jaga småvilt och hugg en julgran.