Mari Nälsén

Jaktkompisar med många kaninjaktsdagar varje år är Jesper Svensson och hans King George. Springer spanieln Malva apporterar.

Jesper Svensson lyfter upp sin ögonsten George ur en liten låda med halm. George är en gulvit iller importerad från Dorset i England.

– Jag kallar honom King George, säger Jesper Svensson med ett leende.

Kaninjakt med iller är en effektiv jaktform som går ut på att släppa ned en iller i ett kaningryt och på så sätt få kaninerna att fly, och när de hoppar ut väntar jägarna och kan skjuta dem.

Den här lördagen får King George vänta i bilen på förmiddagen då hundföraren Åsa Sjöberg har sin springer spaniel Malva med sig. Malva söker av marken och stöter ut kaniner och annat småvilt till jägarna som går på en linje över markerna. Det dröjer inte länge förrän den första kaninen fälls inne i ett område med tät vegetation och taggiga slånsnår. Hunden stannar direkt när kaninen far upp och som belöning får hon apportera den.

Huvudpersonen King George, utan honom blir det inga kaniner. Han har till och med egen air condition i Jesper Svenssons bil.

När området gåtts igenom får spanieln vila i bilen och det är Georges tur. Jesper Svensson visar jägarna var de ska stå och instruerar dem att inte skjuta för nära gryten, eftersom illern kan ligga tätt bakom kaninen.

Kaninerna på Gotland är ett pittoreskt inslag för turister men för de fastboende är de ett gissel. När de blir för många är det risk att deras gångar och gryt underminerar byggnader. För att inte tala om allt de äter upp i trädgårdarna.

– Jag jagar väldigt mycket kanin, säger Jesper Svensson och berättar att han relativt ofta hjälper privatpersoner som har problem.

En stark och lydig apportör som labradoren Gin är en viktig deltagare under kaninjakten. En skadskjuten kanin som tar sig ned i ett hål når du inte och den kan plågas svårt.

Till sin hjälp har han bland annat King George, men vid hans sida står också labradoren Gin stadigt. Hon är expert på att söka upp och apportera de kaniner som fällts.

Grytet vi börjar med ligger mycket riktigt vid ett bostadshus.

– Ägarna är glada att vi är här, berättar Åsa Sjöberg. De allra flesta uppskattar att vi jagar kaniner, även om jakt inte alls decimerar stammen.

Hon berättar att när ägaren till villan hissade upp sin bil hos bilbesiktningen hittades en kanin i den. Kaninen hade följt med hemifrån.

Högt gräs och oländig terräng, här behövs en spaniel för att söka och stöta.

George försvinner ned i ett hål och jägarna väntar. En kort stund senare kommer han upp igen i ett annat hål, tassar runt lite uppe på grytet innan han försvinner ner igen.

Sedan går det fort, ut ur ett hål kommer en kanin som skjuten ur en kanon. Den hinner några meter innan skottet går och den tumlar runt. Strax efter är labradoren Gin där och hämtar den. George tittar upp ur hålet och låter sig fångas och bäras vidare till nästa gryt.

Springer spanieln Malva och matte Åsa Sjöberg jagar ofta tillsammans. Förutom att Malva apporterar kan hon bistå med stötar också.

Under ett par timmar på förmiddagen flyttar sig kaninjägarna runt i markerna från ett gryt till ett annat. King George gör det han är bäst på och presenterar skottchanser för jägarna. Labradoren Gin och springer spanieln Malva hjälps åt att apportera, och det är ett riktigt skådespel när de tar sig över höga stenmurar och kuperad mark med både stil och fart.

Efter en kort lunchrast parkerar vi vid en gård. Det bådar gott när två kaniner sitter utanför maskinhallen när sällskapet anländer. Runt gården används både spaniel i buskarna och iller i ett stort gryt men med magert resultat, bara en fångas. Kaninerna sitter fortfarande och tittar på oss när vi lämnar gården.

Illern King George släpps ned i kaningrytet och jagar ut kaninerna. Den är ett mårddjur som, trots att den som tamiler inte behöver jaga för sin överlevnad, fortfarande har jaktinstinkterna kvar.

Under ett par år har kaninantalet decimerats på Gotland. Varje år bryter sjukdomar som gulsot och myxomatos ut och många kaniner dör. Att stammen just nu är så låg beror troligtvis både på det och på torrsommaren 2018.

– Det sägs att torkan gjorde att kaninerna hoppade över hela kullar, berättar Åsa Sjöberg.

Dagen avslutas vid två gryt i en skogsdunge och två kaniner fälls i sista dagsljuset. På viltparaden ligger åtta rabbisar.

<h3>Jakt med iller</h3>• För jakt på rabbis kan man använda sig av tam­iller som är ett rovdjur i familjen mårddjur. • Tack vare sina instinkter tar den sig ned och fram i hålor och jagar upp kaninen till den väntande jägaren. <h3>Jakt med spaniel</h3>• Springer spanieln arbetar i snåriga buskar och tät terräng eller i ett sicksack sökande mönster framför jägaren.• Den ska hålla sig inom skotthåll för att på ett metodiskt sätt söka igenom alla gömmor som kan tänkas hålla en kanin eller fågel. • När den stöter vilt ska hunden sätta sig så att jägaren kan skjuta och sedan på kommando apportera viltet.<h3>Vildkanin - utbredning</h3>• Vildkaninen är inplanterad, och kom till Gotland i början av 1900-talet, till Skåne något tidigare. I dag finns den på Gotland och Öland och upp till Småland och Halland längre norrut blir vintrarna ofta för hårda. Dock finns kaniner i vissa städer men de härstammar inte från den riktiga vildkaninen utan är förvildade tamkaniner.• Kaninstammarnas storlek och utbredning bestäms av förekomsten av kaninpest (myxomatos) och gulsot som med jämna mellanrum dyker upp där det är gott om kanin.• Vildkaninen trivs bäst på sandiga marker där den gräver sina hålor och gryt men den gillar även stenmurar.• Vildkaninen sprider sig snabbt, en enda hona som blir könsmogen vid tre och en halv månad kan få fyra kullar per år med fyra till sex ungar per kull.

Gotlands vildkaniner – eller rabbisar som de kallas – planterades in på ön under tidigt 1900-tal och vissa år fullkomligen exploderar populationen. ATL följde med på kaninjakt.

Jesper Svensson jagar rabbisar på Gotland med sin iller King George och labradoren Gin.