Tord Karlsson

Omställningen var en stor förändring, slutet på en 50-årig epok av årliga prisförhandlingar mellan staten och jordbrukets organisationer. Det började under andra världskriget och slutade tvärt 1990. Ett alltför effektivt jordbruk producerade varor som kostade stora summor att exportera och fick skulden för övergödning och andra miljöproblem. Systemet hade nått vägs ände.

Det var en för jordbruket deprimerande tid när inte bara överskotten skulle bort utan livsmedelsproduktionen överhuvudtaget var rätt onödig. Det vi behövde kunde vi lätt importera, tyckte man då.

Målet var en total avreglering. ­Omställningen blev en chock för många lantbrukare som såg intäkterna minska drastiskt när priserna stegvis skulle sänkas till världsmarknadspriser 1994. Det blev också en chock för den skyddade förädlingsindustrin och kooperationen, som den i många fall aldrig hämtade sig från. Självförtroendet var stort men självinsikten klen.

I stället skulle jordbruket producera energi, ställa om till lövskog och golfbanor, eller helt enkelt lägga marken i jordbank. Många gjorde försök med dessa nya grödor även om jordbanken blev den vanligaste utvägen.

Satsningen på nya energigrödor blev det inte mycket av. Salix och rörflen fungerade dåligt, ironiskt nog är gammal hederlig veteodling till etanolfabriken det som har blivit mest bestående. <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/omstallning-av-akermark-blev-misslyckad/">Resultatet av lövskogssatsningen ser vi exempel på i reportage i dagens ATL.</a>

Men det kunde ha varit värre. I stället för den totala avregleringen kom en viss återreglering i samband med EU-medlemskapet 1995, men sam­tidigt en öppen konkurrens med ­andra EU-länder. Det var räddningen under galgen – det är bara att ­påminna om att utan EU-pengarna skulle jordbrukets totalkalkyl gå back. Varje år.

Jämfört med situationen 1990 finns i dag ett helt annat intresse för livsmedelsproduktionen, både hos konsumenter och politiker. Jordbruket är också i en helt annan form än då, rationaliseringen och teknikutvecklingen har gått snabbt. Trots det hänger vi inte med på animaliesidan och får sörja de förlorade marknadsandelarna på kött och mjölk.

Den europeiska jordbrukspolitiken, Cap, är också, precis som den ­svenska politiken under 1980-talet, ifrågasatt. Den beskylls för att kosta för mycket, gynna storjordbruk och vara dålig för den biologiska ­mångfalden.

Vi är vana vid att förändringarna från en sjuårsperiod till en annan när en ny politik ska tas i bruk blir ganska måttliga, och så blir det säkert denna gång. Men Omställning 90 visar att när frustrationen blir för stor kan det gå fort. Mycket fort och brutalt.

Då gäller det att vara beredd och inte förlita sig för mycket på EUs ersättningar.

LÄS OCKSÅ: <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/tio-ar-som-forandrade-svenskt-jordbruk/">Tio år som förändrade svenskt jordbruk</a>

Den stora jordbrukspolitiska omstöpningen Omställning 90 fyller 30 år. Jämfört med den förändring som då skedde är diskussionerna om nästa sjuårsperiod av Cap bara krusningar på ytan, skriver ATL:s Tord Karlsson.

ATL:s Tord Karlsson: Detta kan vi lära av den historiska omstöpningen.