Som kvinna inom skogsbranschen krävs skygglappar. Annars hinner jag inget annat än att irritera mig. Men så hände ett par saker som tog bort lapparna.

Först träffade jag en kvinna som jobbat i branschen i många år. Hon suckade och sa att det är så tröttsamt för det känns nästan som om det händer mindre med jämställdheten nu än för några år sedan.

Den andra händelsen var ett foto i en Facebook-grupp. Fotot var från en tidning från en av landets största sågverkskoncerner och innehöll bilder och kontaktuppgifter till företagets 35 inköpare. Samtliga män.

Företagets informationschef gick in i diskussionen som följde och förklarade att företaget visst jobbar med jämställdhet och att det uppmanat till kvinnliga sökanden till de här tjänsterna – men att kvinnor aldrig söker.

Jag blir alldeles matt. För om det är så alla tänker är det inte konstigt att det inte händer något.

I ett arbetslag skapas normer för hur man ska vara, vilken kultur och jargong som gäller. Det är inte särskilt lätt att vara den första kvinnan i en stor, mansdominerad arbetsgrupp. Därför räcker det inte med att uppmana till kvinnliga sökanden.

Arbetet för ökad jämställdhet är en ägar- och ledningsfråga. Ni som bestämmer måste ta tag i det här för att era företag ska överleva och vara konkurrenskraftiga på sikt.

Skogsindustrin är inte särskilt populär bland ungdomar. De senaste 20 åren har det skett en stadig minskning till naturbruksgymnasiernas skogsinriktning och alla behöriga sökanden har kommit in till utbildningarna jägmästare och skogsmästare vid SLU de senaste två åren. Att dessa utbildningar inte är förstahandsvalet för natur- och miljöintresserade ungdomar visar antagningsstatistiken för biologprogrammet vid Lunds universitet. Där var det i höstas 4,7 behöriga sökande till varje plats.

Många skogsindustriföretag ligger i glesbygd och dit är det extra svårt att locka välutbildad personal. Det har jag hört många chefer inom skogsindustrin klaga över.

Därför är det en gåta att inte fler gör som Lindbäcks bygg i Piteå som satte målet att hälften skulle vara kvinnor vid den nya fabriken för industriellt träbyggande. Syftet var att få ett stabilare företag. Tillvägagångssättet var bland annat väl genomtänkta platsannonser, omklädningsrum och arbetskläder för alla samt maskiner som inte kräver enorm muskelstyrka. Lindbäcks nådde 24 procent kvinnor – vilket är en bit från målet men väldigt mycket bättre än 0 procent.

Det är dags att gå från ord till handling och målmedvetet arbeta för att locka både kvinnor och män till arbetsplatser inom skogsindustrin.

Birgitta Sennerdal, skogsägare och skribent

”Arbetet för ökad jämställdhet är en ägar- och ledningsfråga. Ni som bestämmer måste ta tag i det här för att era företag ska överleva och vara konkurrenskraftiga på sikt”, skriver ATL:s krönikör Birgitta Sennerdal om den mansdominerade skogsbranschen.

Det är dags att gå från ord till handling, skriver ATL:s krönikör Birgitta Sennerdal.