Ockupera egen kåk - hur smart är det?

Han säger ungefär så här om varför han tittade in på väg hem från jobbet i Kanslihuset:

– Enligt vad man sa mig hade ni ockuperat er egen kåk.

Repliken dyker upp i tanken nu när svenska mjölkbönder överväger att sätta sina egna mejerier i blockad.

Att ”ockupera sin egen kåk”, hur smart är det? Visst har man stor förståelse för den situation landets mjölkbönder befinner sig i, men lösningen är knappast att störa verksamheten och affärsrelationerna, med såväl handel som konsumenter. Man ska försöka hålla sig väl med sina kunder. Är man missnöjd får man förhandla sig till bättre villkor, i bästa fall med stöd av allmänheten, som åtminstone i vissa fall har mobiliserat ett tryck på handeln. Man kan också, och det är viktigt, välja nya representanter i den förening man är missnöjd med. Det kallas att ta ägaransvar.

Då och då höjs i bondeled röster för ”franska” metoder – uthälld mjölk, sönderslagen egendom, igenproppad trafik, brända däck och tårgas. När frustrationen är stor är det lätt att tycka att sådant verkar bra. Men förståelsen bland svenska konsumenter för detta torde vara obefintlig.

Möjligen skulle franska metoder vara någonting för Skånemejeriers leverantörer, de har ju sålt sina mejerier till franska Lactalis och har därmed en tydlig motpart.

Mejeriblockad har tillämpats en gång. Våren 1990 kommenderade LRF-basen Bo Dockered ut medlemmarna att blockera mejerierna under drygt ett dygn (bilden). Uttransporterna stoppades vilket gjorde att butikshyllor stod tomma ett antal timmar. Men tiden var en annan. Jordbruket var reglerat och LRF ville sätta press på regeringen i prisförhandlingarna.

Hur gick det med kårhusockupationen? Efter tre dagar beslutade polisen att tillämpa blockadmetoden: tillförseln av mat till ockupanterna stoppades. Det tog skruv, hungriga studenter lommade av utan att de hade fått som de ville i stridsfrågan, en reform av högskoleutbildningen.

Det blev fiasko. Ett mytomspunnet intermezzo i svensk historia, men ett fiasko.