Nytt förslag utan markägarperspektiv

Att vaska fram något konkret ur 225 sidor språkligt fluff ("allemansrätten är ett uttryck för ett mångbrukat hänsynslandskap!") är inte så lätt.

Man blir klar över att utredarna har ett annat perspektiv än markägarens när man läser avsnitt som de följande:

"Behovet att skydda allemansrätten från inskränkningar och tillbakagång på sikt är således större än behovet att skydda markägare från överutnyttjande och skadegörelse från allmänhetens sida".

"De kommersiella aktiviteterna, som ibland förts fram som ett hot mot allemansrätten i den offentliga debatten, kan i stället utgöra en av alla de nutida förändringar, som faktiskt innebär ett bättre utnyttjande av allemansrätten".

Något djupare resonemang kring kommersiellt utnyttjande av allemansrätten, det mest akuta problemet med den, förs inte.

Storskalig bärplockning, turridning, cykelåkning, skoterkörning och forsränning är exempel på verksamheter som kan vålla problem, och fler markkrävande aktiviteter lär dyka upp.

Men sådana konflikter kan hanteras med dagens lagstiftning, så någon ytterligare sådan behövs enligt utredningen inte.

Företag ska inte utestängas från allemansrätten, bland annat på grund av att det blir svårt att dra gränsen för vad som är kommersiellt utnyttjande. Möjligen kan frågan utredas ytterligare.

Några konkreta förslag finns dock, och de ska noteras.

Anmälningsplikt för vissa typer av kommersiella aktiviteter bör införas, liksom en statlig markskadeersättning.

De företag som utnyttjar allemansrätten ska betala in en avgift. Dessutom föreslås att ombudsmän för allemansrätten inrättas i länen.

De markägare som upplever problem med allemansrätten har inte mycket att hämta i Naturvårdsverkets utredning.

De är många, 30 procent av skogsägarna har problem med allemansrätten, enligt en undersökning som ATL lät göra i fjol.

Allemansrätten är ingen lag och bör kanske inte vara det heller, men på något sätt måste äganderätten försvaras när allemansrätten tolkas allt generösare.