Karin Janson

Sallie Jones och Steve Ronalds driver mjölkmärket Gippsland Jersey tillsammans.

Det har regnat över södra Australien efter flera veckors torka och kohagen lyser grönt. Vi är på Steve Ronalds gård i det lilla samhället Jindivick. Här betar 450 bruna Jerseykor på kullarna, en bild som ofta används i marknadsföring av varumärket Gippsland Jersey, som Steve driver tillsammans med barndomsvännen Sallie Jones.

Den billigaste mjölken i affären längre bort kostar en australiensisk dollar litern. Gippsland Jersey kostar 2,35 och är därmed dyrast.

– Vi motiverar det högre priset med att mjölken är inhemsk, att bönderna får schysst betalt och att den är av hög kvalitet eftersom den kommer från fribetande Jerseykor, förklarar Steve Ronalds.

Sallie Jones jobbar också med att lyfta locket på frågor om social ohälsa bland bönder. "Det är en av grundpelarna för Gippsland Jersey", förklarar hon.

När Ryssland införde importstopp på mjölk för ett par år sedan drabbade det Australiens mjölkbönder hårt. De stora aktörerna sänkte sitt avräkningspris till långt under produktionskostnad och många bönder tvingades sälja av djuren.

För 37-åriga Sallie Jones blev konsekvenserna värre än så. Hennes pappa orkade inte med den ekonomiska pressen och valde att ta sitt liv för två år sedan. Nu bor mamman ensam på familjegården, som hon arrenderar ut till grannar.

– Mina föräldrar har lärt mig så mycket om hur man driver en gård och ett företag. De startade ett eget glassmärke som har vunnit flera priser för sin goda smak. Jag kände att jag ville hedra min pappa och låta entreprenörsandan leva vidare. Även om det förstås var en tuff period så försökte jag tänka på hur jag kunde föra det arvet vidare, berättar Sallie.

I samma veva råkade familjens vän Steve Ronalds ut för en motorcykelolycka och fick svårt att sköta kor. Han började på allvar fundera på hur han skulle kunna få mer betalt för mjölken, för att ha råd att anställa personal, och luftade sina tankar med Sallie. Då fanns redan ett varumärke i delstaten New South Wales som sålde mjölk från frigående kor till högre pris. Steve sneglade på kossorna i hagen och de bestämde sig för att starta varumärket Gippsland Jersey.

Steve och en annan gård levererar mjölk till ett mejeri utanför Melbourne, där den processas och förpackas under varumärket. I dagsläget säljs mjölken till 200 affärer, bland annat ett par butiker i den stora matvarukedjan Woolworths.

– Det var en fantastisk känsla när mjölkbilen kom och hämtade den första laddningen Gippsland Jersey-mjölk. Jag ringde min vanliga leverantör samma dag och sa att 'du behöver inte bry dig om att komma hit den här veckan', berättar Steve.

En bärande tanke är att varumärket ska starta en dialog om psykisk ohälsa. I år har de låtit trycka upp en kalender där tolv mjölkbönder delar med sig av sina tankar kring svårigheter och glädjeämnen i jobbet.

– Forskning visar att det finns en tydlig länk mellan ekonomisk osäkerhet och psykisk ohälsa. Som bonde finns det så många faktorer du inte kan styra över, vädret är en. Mjölkpriset en annan. Vi ville skapa ett nätverk där man pratar om de här sakerna och visa att det finns hjälp att tillgå om man mår dåligt, säger Sallie.

Efter mjölkkrisen ville många köpa lokalproducerad mjölk och det gäller alla inkomstgrupper, inte bara medel- och höginkomsttagare. För varje förpackning som säljs går ett par sent tillbaka till bygden och används för att göra goda gärningar. Det kan till exempel vara att en bonde vill kunna göra något roligt med barnen eller behöver investera i en ny maskin, förklarar Sallie.

Steve Ronalds har varit mjölkbonde hela livet. Gippslans Jersey har gett honom ny framtidstro på branschen.

<h3>Efterfrågan större än utbudet</h3>

Och efterfrågan är stor, Sallie och Steve räknar med att de skulle kunna sälja den dubbla volymen utan problem. Att de inte gör det beror på en rad tillväxthinder.

– Vi har flera gårdar som är intresserade av att leverera mjölk till oss, men de får inte göra splitleveranser eftersom de sitter fast i långtidskontrakt med andra leverantörer. Ett annat problem är att priserna för transporter har ökat. Vi behöver bygga ett eget mejeri och nu väntar vi besked om ekonomiskt stöd från en regional tillväxtfond. Tills dess får vi ligga kvar på den här produktionsnivån, säger Steve.

De tror att det finns en marknad även långsiktigt.

– En annan faktor som gör vår mjölk högintressant är att den innehåller hög halt av proteinet A2. A2 har uppmärksammats mycket i Australien, eftersom laktosintoleranta verkar tåla den mjölken bättre. Om marknaden sviktar kanske vi riktar marknadsföringen ditåt, resonerar Sallie Jones.

Sallie Jones har en bakgrund inom PR och sköter företagets marknadsföring på sociala medier. Det har varit en framgångsfaktor i företagsbygget.

Om mejeriet kan placeras närmare gårdarna kan de höga transportpriserna kapas rejält.

– Vi är lite fastlåsta på marknaden. Eftersom vi har blivit för stora för de lokala mejerierna vet de större aktörerna att vi är beroende av dem och det gör att de hela tiden försöker pressa upp priserna, eftersom de inte är lika beroende av oss, säger Steve.

Men vid sidan av de stora mejeriplanerna finns också ett mindre projekt. Sallie Jones har fortfarande kvar alla recept och maskiner som hennes föräldrar använde när de gjorde sin prisbelönta glass. Hon spanar efter en lokal i närheten av Steves gård, där hon skulle kunna ha en liten glassbutik på helgerna.

– Hemligheten är att mjölken från Jerseykorna är otroligt smakrik och gräddig. Jag fantiserar om att turisterna ska åka hit ut från Melbourne, bara för att köpa vår glass.

Detta är en artikel ur tidningen Lantmannen. För att veta mer om tidningen, eller teckna en prenumeration, klicka <a href="https://lrfmediashop.se/kampanj/lantmannen-2/?lp-variation-id=1">här</a>.

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/historisk-torka-pressar-australiens-bonder/">Historisk torka pressar Australiens bönder</a>LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/john-bennet-formade-mjolkindustrin-i-australien/">Bondelegenden formade Australiens mjölkindustri</a>

<h3>Fakta: Gippsland Jersey</h3>Drivs av: Sallie Jones och Steve RonaldsOrt: Jindivick, Västra Gippsland, Australien Startade: 2017Leverantörer: Två gårdar med 450 mjölkkor varderaVolym: 20 000 liter i veckan En liter mjölk kostar 1,10 AUD i frakt- och produktionskostnader. Mjölkproducenten får tillbaka 45 cents per liter, motsvarande lite över tre kronor. <h3>Den australiensiska mjölkkrisen</h3>År 2014 var avräkningspriset för en liter mjölk i snitt 3,40 kronor i Australien. 2016 hade det sjunkit till 2,73. En rapport från i början av året visar att produktionen har gått upp och att avräkningspriset stigit med ett par cent. Sedan krisen har ägarbilden på marknaden förändrats och de största mejeriföretagen i landet är nu utlandsägda: Moon Lake Investments (Tasmanien/ Kina), Saputo (Kanada), Fonterra (Nya Zeeland), Parmalat (Italien) och Kirin (Japan).Regeringens konkurrensutskott röstade nyligen igenom ett lagförslag om att stoppa den kritiserade endollarsmjölken. Många företrädare för mjölkbönderna menar att den drar ner priset på hela marknaden.

Den senaste mjölkkrisen har slagit hårt mot Australiens bönder. För Sallie Jones i Västra Gippsland innebar prisraset att hon förlorade sin pappa. Nu har hon startat ett eget varumärke för att rädda lokala mjölkbönder. Här berättar hon för tidningen Lantmannen om sin resa.

För 27-åriga Sallie Jones i Australien innebar prisraset på mjölk att hon förlorade sin pappa.

Hon trotsar mjölkkrisen

Djurhållning

För 27-åriga Sallie Jones i Australien innebar prisraset på mjölk att hon förlorade sin pappa. Nu har hon startat ett eget varumärke för att rädda lokala mjölkbönder.