Lotta Silfverbrand

Malörtsambrosia finns etablerad i norra Tyskland och Polen där den utgör ett stort problem.

Invasiva arter som tidigare bara förekommit tillfälligt i ruderatmarker i Sverige kan inom kort etablera sig i svensk flora och åkermark. Det berättade Lars Andersson, professor på SLU, under konferensen ”Invasiva ogräs – ett hot mot mellansvensk spannmålsodling?” som ägde rum på Sundbyholms slott i Sörmland förra veckan.

Ett exempel på en sådan art är malörtsambrosia som är ett vanligt förekommande och svårbekämpat ogräs i solrosodlingar i Ungern. Arten som ofta hittas under fågelfröatomater i svenska villaträdgårdar kan medföra problem på grund av att den är starkt allergiframkallande. Än så länge har den dock inte lyckats fullfölja sin livscykel i Sverige eftersom den blommar sent, först i augusti-september. Plantorna hinner dö av frost innan frösättning. Den gynnas dock av att vi i och med klimatförändringarna får längre vegetationsperioder, vilket också innebär att vi får möjlighet att lägga om våra odlingar till grödor som majs och solros. Sen skörd gör att arten får möjlighet att sätta mogna frön.

Malörtsambrosia finns etablerad i norra Tyskland och Polen där den utgör ett stort problem på grund av att det är en korgblommig art. Det är svårt att hitta herbicider som fungerar i närbesläktade grödor.

Enligt Lars Andersson är det bara en tidsfråga innan den etablerar sig i Sverige.

– Kanske redan inom fem år. Den genetiska mångfalden inom arten ökar risken för att det finns individer som har genetiska egenskaper för att klara svenska förhållanden redan nu. Men för att det sedan ska bli ett ogräsproblem i åkermark krävs ytterligare anpassning.

”Det sker en ständig påspädning av nya arter och det finns all anledning att vara uppmärksam”, professor Lars Andersson på SLU.

<h3>Nästa hot: ogräs med C4-fotosyntes</h3>

Andra ogräsarter som har potential att etablera sig i Sverige är så kallade C4-växter, det vill säga växter som har ett annorlunda system för fotosyntes, vilket innebär att de kan utnyttja koldioxid och vatten bättre än vanliga C3-växter.

– Även de är långsamma i starten och behöver lite högre temperatur för att gro. Liksom malörtsambrosia sprids flera av de här arterna genom import av fågelfrön och dyker upp tillfälligt på soptippar, järnvägsvallar och under fågelbord, säger Lars Andersson.

Hönshirs är ett problem för lantbruket.

Exempel på ett invasivt ogräs med C4-fotosyntes som redan lyckats etablera sig i Sverige är hönshirs. Evolutionen har gjort att hönshirs gradvis har anpassat sig till våra dagslängder. Successivt har den först blivit ett ogräs i majs och andra sent skördade grödor, och så småningom även i vårsäd. Nu sprider den sig norrut i landet och utgör stora problem för många lantbrukare. Andra arter som kan förväntas följa samma utveckling när klimatförändringarna leder till milda höstar och nya grödor är svinamarant, kavelhirs, blodhirs och jordmandel. I riskzonen för dessa ogräs är samtliga vårsådda grödor. Både C3 och C4-grödor.

Enligt Lars Andersson behövs ett väl fungerande system för uppföljning av ogräsfloran i Sverige.

– Just nu finns tyvärr ingen bra uppföljning. Vad vi behöver är ett bra inventeringsprogram. Ett förslag är att använda sig av Växtskyddscentralens prognosrutor så att vi kan se vad som händer och har möjlighet att följa upp utvecklingen. Ett annat är att titta mera på ogräsfloran i indikatorgrödor. Vi bör också följa upp vad som händer i ruderatmarkerna. Till det kan man utnyttja Artportalen. Ser man återkommande rapporter om nya arter bör man åka ut och kolla om den är på gång att spridas. Då har man möjlighet att sätta in bekämpningsåtgärder i ett tidigt stadium, säger Lars Andersson.

FaktarutaC4-växter betecknar växter där basmolekylen i fotosyntesreaktionen innehåller 4 stycken kol-atomer. C4-växter har en ekologisk fördel framför C3-växter i varmt och torrt klimat på grund av låg fotorespiration. Exempel på C4-växter är majs, sockerrör, hirs och gräs av släktet Sorghum.

I takt med att klimatet blir varmare ökar risken för att nya invasiva ogräs ska etablera sig i Sverige. Enligt professor Lars Andersson, SLU, är det bara en tidsfråga.

Bara en tidsfråga innan till exempel malörtsambrosia etablerar sig i Sverige, menar professor Lars Andersson på SLU.