Ylva Larsson

Den niogradiga skalan för att kolla eventuell övervikt förespråkades vid ISES-konferensen i Rom nyligen. Skalan kan användas av alla som har hand om hästar och ansvarar för utfodring.

– Vi behöver undvika att de börjar bli feta. Det är svårare att bli av med övervikten på hästar än att hejda den, säger Pat Harris, brittisk utfodringsspecialist.

Pat Harris, brittisk utfodringsexpert, poängterar att det är lättare att hindra att hästen blir fet än att banta den.

Nyckeln i den niogradiga skalan är standardisering, att alltid göra likadant. Förutom att notera vilka delar av skelettet som syns tydligt under huden när man tittar på hästen från sidan och bakifrån, innebär den att känna utmed mankammen, vid manken, bakom bogen, över revbenen, ryggen och vid svansfästet. Varje plats bedöms på en skala mellan 1 och 9 och summan delas sedan med 6. Hästar som får siffran 7 eller högre är överviktiga.

Vitsen med att känna med fingrarna är att avgöra om det rör sig om fett eller muskler, och att få ett liknande resultat, oavsett hur hästen är byggd eller hur mycket päls den har. Vid jämförelse stämmer den niogradiga skalan med de mer komplicerade mätningarna som kan göras av totalt kroppsfett.

Pat Harris har ledande positioner inom utfodring i Europa, USA och Australien. Vid konferensen gav hon exempel, bland annat på en studie som visat att 72 procent av undersökta hästar var feta.

– Ponnyer kan lägga på sig ett kilo om dagen på bra bete, lika mycket som ett snabbväxande fullblodsföl, berättade hon.

Fett bakom bogbladet har många hästar, enligt den niogradiga skalan gäller det att poängbedöma hur mycket. Skalan presenterades på forskningskonferensen i Rom.

Problemen vid hästfetma kan bli sämre reproduktion för avel, minskad insulinreglering och fång, kolik samt slitage på kroppen med skador. Prestationen blir heller inte lika bra som vid normalhull.

Att banta en häst kan gå trögt, och då förloras även muskelmassa, så den behöver träning samtidigt. Men redan lätt arbete i skritt och trav ger bättre immunkompetens, enligt Pat Harris.

– Utfodra efter det arbete som hästen verkligen gör. Det är lättare att förebygga att hästen blir fet, innan det är för sent. Generellt kan man säga att uppfattningen har förändrats om hur hästen ska se ut; vi får tänka efter om en häst verkligen är tunn eller inte, säger hon.

– Ingen anledning att elda för kråkorna och fodra hästen fet ett år när det inte finns foder, anser Sara Nyman, veterinär på Hästhälsovården i Vetlanda, som också besökte ISES-konferensen.

Sara Nyman, veterinär på Hästhälsovården i Vetlanda, deltog i konferensen och instämmer.

– Ja, när någon kommer med en häst som har skimrande revbensmuskler och är orolig för att andra i stallet säger att den är för tunn, då är det bra att kunna använda den niogradiga skalan, säger hon.

Och poängterar att överviktiga hästar inte bara är ett problem, utan ett superaktuellt sådant, med foderbristen efter årets torka.

– Det finns ingen anledning att slösa med foder när mjölkkorna inte får mat, anser Sara Nyman.

Förevisning av den niogradiga skalan skedde på hästar i olika hull under konferensen.

<h3>Hur hästen gör</h3>International Society for Equitation Science, ISES, är en vetenskaplig organisation med inriktning mot hästens beteende, träning och interaktion med människan. Vid årliga konferenser presenteras de senaste studierna inom forskningsområdet. Årets konferens hölls i Rom i september med 270 delegater. <h3>Den niogradiga skalan</h3>Med gradering från 1 (inga fettdepåer alls, mycket mager) till 9 (extrema fettdepåer, mycket fet) klassificerar den niogradiga skalan vilket hull hästen har. Skalan har tagits fram i USA, av uppfödare till quarterhästar, som har mycket muskelmassa, men även sett en förlåtande tendens mot för mycket fett. Före den egentliga graderingen bedöms hästen från sidan och bakifrån på ett par meters avstånd. De skelettdelar på bål och hals som avtecknas tydligt under huden noteras. Om hästen är överviktig kan de vara inbäddade i fett och inte synas. Därefter känns vissa områden igenom med händerna. Det viktiga här är att alltid följa samma ordning, så man lätt märker skillnader, men också känner igen sig, oavsett hästens anatomi eller pälssättning. Områdena är: utmed mankammen, vid manken (strax nedanför den bakåtsluttande konturen), bakom bogbladet, över revbenen, utmed ryggen och vid sidan av svansens fäste.Varje område graderas mellan 1 och 9 och summan delas med 6. Är siffran 7 eller högre är hästen för fet.

Välfärdsfeta hästar är inte bara farliga för sin egen hälsa, de äter också av ett överskott som inte finns, mot bakgrund av årets skördar.– Det är svårare att bli av med övervikten på hästar än att hejda den, säger Pat Harris, brittisk utfodringsspecialist.