Marknadsanpassning och avreglering har varit inriktningen, samtidigt ska jordbruket fixa biologisk mångfald, levande landsbygd, klimatförändringarna, jobb med mera.
Frågan är hur det blir med nästa reform. Det förslag som kommissionär Dacian Ciolos lagt fram verkar inte lovande. Inte för EU, inte för Sverige.Misstankarna stärks efter utfrågningen i miljö- och jordbruksutskottet i veckan. Dacian Ciolos vill möta kraven från allmänheten att jordbrukspolitiken ska leverera någonting. Vid sidan av mat, alltså. Som natur. Alltså har en förgröning av politiken aviserats; om fullt gårdsstöd ska utgå måste sju procent av arealen trädas, tre grödor odlas och naturbetesmarker bevaras.Landsbygdsminister Eskil Erlandsson är kritisk mot detta eftersom förhållandena varierar för mycket mellan medlemsländerna. Han föreslår en palett av åtgärder som länderna kan välja mellan. Det verkar rimligt.Vid utfrågningen sa Palle Borgström, LRF, att förgröningen ”riskerar att bli en administrativ mardröm utan miljöeffekt”. Det bådar inte gott när Sverige, och EU, ska försöka höja sin konkurrenskraft gentemot omvärlden. Han slog fast att om förslaget genomförs som det är förlorar vi produktion i Sverige.De som inte bryr sig om var maten kommer ifrån är inte heller nöjda med förslaget. Förgröningen är alldeles för vag, hävdar de miljöorganisationer som deltog i utfrågningen.Hur ska man göra Cap mer populär hos medborgarna? frågade Otto von Arnold, KD. Gun Rudquist, Naturskyddsföreningen, svarade:– Cap kan aldrig bli populär förrän den gör nytta, när pengarna går till kollektiva nyttigheter.Nej, att tro att en politik som ger allt billigare och bättre mat på bordet ska bli populär är väl för mycket begärt, Den ska väl framför allt fixa biologisk mångfald och naturupplevelser för att bli det. Mat kan vi ju importera.Felet med reformförslaget är i stället att det är för lite inriktat på primärproduktionen. Det finns helt enkelt inget i det som skulle bryta nedgången i dagens svenska jordbruk.Ny riktning för reformen nödvändig
De senaste reformerna av EU:s jordbrukspolitik, Cap, har trots allt varit rätt bra. Det är ingen lätt uppgift för EU:s jordbrukskommissionärer att jämka samman alla önskemål och komma framåt.