Ny rapport visar skogsskador vid utfodring

Att utfodra klövvilt är vanligt för som stöd vintertid och för att avleda vilt från känsliga områden. Den rapport som Naturvårdsverket nu presenterar är en sammanställning av kunskap kring utfodringens effekter.

Ökad avbetning

Rapporten fastlår att utfodring innebär ökad överlevnad och högre födelsevikt hos kalvar, kid och ungdjur. Det ger ett förändrat rörelsemönster, fler djur på mindre yta och mer avbetning av vegetationen kring utfodringsstationerna.

Trots att utfordring ofta görs för att just motverka viltskador på skogen, kan det också bidra till dem. Då fodret ofta är så kallat högenergifoder, vill djuren balansera sin näringsbalans genom att äta tall och lövträd, enligt rapporten.

Då gran inte är utsatt på samma sätt, väljer många att planera det i stället, vilket gör att granarna breder ut sig och vi får en minskad artrikedom.

Risk för smittspridning

Att djuren lever tätare tillsammans ökar risken för smittspridning och inte bara för klövviltet, då även andra arter lockas av fodret. I Sverige har vi en låg förekomst av viltsjukdomar, men i Norge har man hittat ett fall av CWD, Chronic Wasting Disease, en nervsjukdom som är besläktad med galna ko-sjukan och som angriper hjortdjur, skriver Naturvårdsverket.

I framtiden kan behöva införa reglering av viltutfodring för att motverka spridning av sjukdomen. I USA och Kanada finns redan både förbud och restriktioner, bland annat för minskad smittspridning. Naturvårdsverket skriver att man bör ta fram strategier för viltfodring i samband med sjukdomsutbrott, till exempel i form av regleringar eller vaccinering av vilt.

Naturvårdsverket ser också en möjlighet att genom strategiskt utplacerade foderstationer, kunna minska viltrelaterade bilolyckor.