Hans Dahlgren

Bakom hyveln hänger den nya maskinen som matar in grussträngen med hjälp av en stor gaffel.

Slitaget på grusvägarna, från trafik och snöröjning, gör att mycket grus till sist hamnar utanför vägbanan där det inte gör någon nytta. Att hela tiden bara fylla på med nytt är resursslöseri. I stället försöker entreprenörer återanvända det gamla gruset, men det är blandat med växter och jord och måste rensas.

Det är ett arbete som Rolf Johansson nu vill effektivisera.

– Innan körde man med väghyvel och en hjullastare med gallerskopa efter, och sorterade ut gruset. Det gick ju åt två gubbar. Det måste gå på något enklare vis, funderade jag.

Rolf Johansson har länge funderat över hur arbetet ska kunna effektiviseras.

<h3>Finansieras av Kamprad-stiftelsen</h3>

Hans nya maskin dras av en väghyvel. På det sättet kan kanterna skäras in med hyveln och läggas i en sträng på mitten av vägen. Strängen matas sedan direkt in i grusåtervinnaren. Där hamnar det i en roterande perforerad trumma som släpper ut gruset på vägbanan igen. Samtidigt matar ett transportband baktill ut grästuvor och jord på andra sidan diket.

Själva sorteringen sker i den stora perforerade trumman som roterar. Den släpper tillbaka gruset på vägen, medan grästuvor och annat åker ut igen.

Utvecklingen av maskinen ingår i ett treårigt forskningsprojekt som finansieras av Kamprad-stiftelsen. Det är Linnéuniversitetet i Växjö som håller i projektet, vars syfte är att titta på hur ny teknik kan användas för att planera, handla upp och utföra underhåll av grusvägar.

– Att kunna bibehålla eller öka kvaliteten på de svenska grusvägarna med samma eller mindre pengar hade varit väldigt bra. Och samtidigt minska användandet av de ändliga resurserna, i det här fallet grus, säger docent Mirka Kans.

Mirka Kans, docent vid Linnéuniversitetet.

Man tittar också på hur skicket på vägytorna enklare ska kunna kartläggas. Till det tänker de använda sensorer som kan registrera ojämnheter i vägytan och sparar datan i en molntjänst. Informationen kan sedan användas för att prioritera vägunderhåll och som underlag till upphandlingar av underhåll.

Tanken är att sensorerna ska kunna monteras på tyngre fordon som trafikerar vägsträckorna regelbundet för att hela tiden vara uppdaterad på hur vägarna mår.

– Man samlar i dag data på kanske femårsbasis, men det kan hända mycket med en grusväg på fem år, säger Mirka Kans.

Vid ATL:s besök jämförs den nya maskinen med en av få grusåtervinnare på marknaden, Saga-Dan, för att titta på skillnader i resultat. Rolf Johanssons maskin kör i nuläget långsammare, å andra sidan behövs bara en förare. För Saga-maskinen behövs både en väghyvel och en traktor som drar återvinnaren.

Maskinen Saga-Dan samlar det bortsorterade materialet i en skopa. Materialet tippas i högar som sedan måste jämnas ut med ytterligare en maskin.

Ännu är det lite utvecklingsarbete kvar för Rolf Johansson och konstruktören Alexander Lyrbo. Vid för fuktigt väglag sätts lätt hålen i trumman igen. Här kommer det någon typ av borstar som ska lösa det problemet.

– Sedan har vi pratat om sensorer så att man inte kör in i saker, att man vet var man har maskinen, säger Alexander Lyrbo.

Alexander Lyrbo är konstruktören som satt Rolf Johanssons idéer på papper.

Enligt Rolf Johansson är det dock inte mycket kvar till den är klar.

– Till våren bör vi ha en maskin som fungerar fullt ut, säger Rolf Johansson.

Transportbandet som lastar av det bortsorterade materialet är svängbart 180 grader. Det går också att stoppa när maskinen passerar infarter, brevlådor och annat.

Maskinen kör en gång åt vardera hållet och tar en sida i taget.

Med hjälp av hyvel och den nya maskinen kan en stor del av gruset i kanterna återvinnas. Det kan också behövas lite extra grus för att få ytan perfekt igen.

Maskinens eget elverk ger ström till både elektriska funktioner och till en elektrisk hydraulpump på maskinen.

<h3>Grusvägarna går åtta varv runt jorden</h3>I Sverige finns omkring 300 000 kilometer grusvägar, vilket motsvarar nästan åtta varv runt jorden vid ekvatorn. Drygt 280 000 kilometer av dessa är skogsbilvägar eller enskilda vägar.Omkring 20 000 kilometer förvaltas av staten och 1 200 kilometer av kommuner. Ytterligare 15 000 kilometer enskilda vägar sköts av kommuner.Som riktmärke ska trafiken ligga på under 250 fordon per dygn i genomsnitt för att grus ska vara accepterat som slityta. Är trafiken högre bör den beläggas.Slitlagret på en grusväg, det som Rolf Johanssons maskin återvinner, består vanligtvis av bergkross i dimensionen 0-18 och ska enligt rekommendationer vara minst 50 millimeter tjockt.Källa: VTI (Statens väg- och transportforskningsinstitut)

Exempel på vägnätet i södra Småland och Blekinge. Rött är asfalterade vägar och blått är grusvägar. Publiceras med tillstånd av Trafikverket.

Rolf Johansson har fixat till många mil grusväg genom åren, men har tänkt att arbetet borde gå att göra effektivare. Hans funderingar bakom ratten har nu resulterat i en ny maskin för grusåtervinning.

Rolf Johanssons maskin kräver bara en förare.

Ny maskin för grusåtervinning ska effektivisera arbetet

Teknik

Rolf Johanssons maskin kräver bara en förare: ”Till våren bör vi ha en maskin som fungerar fullt ut”.