Nu styrs ännu mer från Stockholm

De kunde ha lagt till ”som jordbrukskooperationen”.

För i den finns en stark inneboende strävan att växa genom fusioner tills bara ett enda företag finns kvar.

Nu faller den sista bastionen i Lantmännen-Sverige: Kalmar Lantmän aviserar en fusion med stora Lantmännen. Ettföretaget blir ett faktum – om kalmariterna ger sitt stämmo-ja.

Vad händer nu med Kalmarandan? Kalmar Lantmän framstår som en drivande kraft bakom Kalmarområdets starka jordbrukssektor. För fyra år sedan for ATL:s ledarskribenter i väg för att söka Kalmarandans kärna. Vi fann den, och beskrev den med orden framgång, optimism och motvilja mot fusioner.

Inte minst animalieproduktionen väger tungt, och Kalmar Lantmän har länge varit en stor foderproducent. I fjol invigdes en imponerande foderfabrik, en investering på uppåt en halv miljard kronor.

Det ligger nära till hands att tänka att det blev för mycket för Kalmar Lantmäns 1 800 medlemmar.

Hårdnande konkurrens anges som motiv för den nu föreslagna fusionen. Varje fusion kan motiveras med kraftsamling inför en förändrad omvärld, synergieffekter, rationalisering, ökad styrka i förhandlingar med mera. Men sammantaget innebär också varje fusion att en aktör försvinner, och därmed en bit av konkurrensen.

Och det går aldrig att efteråt säga om det blev bra eller dåligt, för det finns inget att jämföra med. Men idén om ettföretaget kan diskuteras. Det bästa exemplet på hur det kan gå är Swedish Meats – det försvann i tomma intet.

Arla är nästan ett ettföretag och inte det bäst betalande trots sin ställning.

Kooperationen bildades för att bönderna skulle kunna handla med sitt ”eget” företag. Det går bra tills det kooperativa företaget efter alla fusioner blir marknadsledaren som de övriga rättar sina priser efter. Exit konkurrensen. Kalmar Lantmän är den tredje största aktören på spannmål i Sverige, efter Lantmännen och Svenska Foder, men i höst hamnar någon annan på den platsen.

Och ännu mer av Bondesverige styrs från Stadshagen i Stockholm.