facebooktwittermail d
Vi har byggt om och förbättrat Mina sidor! Det innebär att du måste logga in igen för att komma åt ditt konto. Hör gärna av dig till Kundservice om du upplever problem.

Nu måste våra politiker börja agera

Ansvaret för det svenska köttets situation vilar tungt hos politikerna. Det går inte att reglera den svenska produktionen och släppa importmaten fri som produceras efter helt andra regler, skriver ATL:s politiske redaktör Lars Vernersson.

Vem kunde tro att det marknadsledande slakteriföretaget skulle vägra ta emot slaktgrisar? Slakterier som länge tyngts av lågt kapacitetsutnyttjande borde väl slåss om grisarna?

Nej, prispress och importtryck väger tyngre. Svenska konsumenter väljer importerat kött, i sådan utsträckning att slakterierna inte kan bli av med det svenska – det är för dyrt.

Nu, när Sveriges självförsörjningsgrad på gris dalat till runt 60 procent, bjuder landsbygdsminister Eskil Erlandsson och landsbygdsdepartementet in grisbranschen till möte den 19 februari. Sådana möten har hållits förut utan att grisproduktionens nedåtgående kurva har vänts.

Men tusentals jobb hotas för att djurproduktion läggs ned. Ju färre grisproducenter som blir kvar desto sämre förutsättningar får de – stänger till exempel det sista slakteriet i regionen blir djurproducenterna bakbundna av transportreglerna. Den kritiska massan undermineras och det blir omöjligt för en försvinnande liten näring att bekosta avel, foderutveckling, veterinärer, transporter, byggnader med mera. Den onda cirkeln fullbordas, fler jobb försvinner.

Ett stort ansvar ligger hos politikerna. Det går inte att reglera den svenska produktionen och sedan släppa fritt för importmat producerad med i Sverige olagliga metoder. När dessutom offentliga upphandlare inte bryr sig om svensk djuromsorg är undergången närmast garanterad.

Konkurrenskraften måste återställas genom att svenska regler anpassas till konkurrentländernas. Konsumenterna bryr sig inte om några svenska mervärden eller om grisen fått gmo-fritt foder. I så fall skulle inte ett enda kilo kött importeras.

Alternativet är kompensation för de extrakostnader svensk lag medför.

Slakterierna måste ta sitt ansvar. Framför allt får de inte rycka mattan under fötterna på grisproducenter som nu skett.

Alla måste hjälpa till att marknadsföra det svenska köttet, inte bara i butikerna utan framför allt i charktillverkningen, storkök och restauranger. Handeln kunde för en gångs skull framhålla det svenska köttets goda kvalitet och goda produktion och inte bara kränga billigt.