Sara Johansson

Naturskyddsföreningen oroar sig för urvattnade miljöambitioner i EU:s jordbrukspolitik.

En sak bevisades under förra veckans intensiva arbete med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken i både rådet och EU-parlamentet. Pressen på EU:s jordbrukspolitik, Cap, att bidra till miljö- och klimatmål har aldrig varit så stor som nu. Parisavtalet och EU-kommissionens höga svansföring har satt strålkastarljuset på jordbruksstöden som ett potentiellt miljöverktyg.

– Jag tror att man har fått upp ögonen för lantbrukets viktiga funktion, att det måste löna sig att driva ett hållbart jordbruk, säger Karin Lexén, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen.

Karin Lexén, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen.

Men reformläget just nu, som sammanfattas i ATL:s matris, leder inte åt det hållet, enligt den europeiska miljörörelsen. Att både EU-parlamentet och medlemsländerna, om än i varierande grad, vill att kompensationsstödet ska räknas som miljöstöd ses som urvattning. Det skulle göra det möjligt för medlemsländerna att lägga mindre pengar på riktade miljöersättningar.

Man efterlyser också större styrning av jordbruksbudgeten mot de ambitioner som EU-kommissionen inom den gröna given uttryckt för frågor som klimatutsläpp, biologisk mångfald, ekologisk produktion, växtskyddsmedel och övergödning. Klyftan mellan EU-kommissionens retorik och de förslag som nu ligger på förhandlingsbordet har fått delar av EU:s miljölobby att kräva att kommissionen drar tillbaka hela det jordbrukspolitiska lagförslaget. Karin Lexén tror inte att det är en realistisk förhoppning. Det skulle bara göra att det tar ännu längre tid innan det finns en ny jordbrukspolitik på plats.

– Det som vi förstås hoppas på är att kommissionen ändå driver på så att en del av de här målsättningarna kommer med.

I trepartssamtalen kan medlemsländerna och EU-parlamentet, lite förenklat, sägas ha mest makt över de enskilda frågorna. EU-kommissionen ska främst agera medlare. Men om EU-kommissionen bedömer att förhandlingarna kört fast, eller att helheten landar för långt ifrån det ursprungliga förslaget, kan den dra tillbaka det. Frans Timmermans, EU-kommissionär med huvudansvar för den gröna given, har sagt att kommissionen ska säkra att den gemensamma jordbrukspolitiken lever upp till miljöambitionerna.

– Den diskussionen är långt ifrån avslutad, konstaterar Sofia Björnsson, jordbrukspolitisk expert på LRF.

LÄS OCKSÅ: <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/14-cap-fragor-sa-tycker-beslutsfattarna/">14 avgörande Cap-frågor – så tycker beslutsfattarna</a>

Där är förslag som ser ut att öka administrationen ett orosmoln. Stödtak och omfördelning av pengar från större jordbruk till mindre leder till mer krångel, enligt LRF. EU-parlamentet och EU-kommissionen är båda för ett obligatoriskt stödtak. Men det var de även vid den förra reformen, och det blev ändå inte verklighet.

Den nya typ av miljöersättningar som ska införas i direktstöden kan också ställa till det, menar Sofia Björnsson. Spåren av Jordbruksverkets problem med stödadministration förskräcker.

– Här är en väldig utmaning framåt.

Naturskyddsföreningen oroar sig för urvattnade miljöambitioner, LRF för ökat krångel. Som ATL:s sammanställning visar är mycket fortfarande öppet när det gäller slutresultatet av reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik.

Naturskyddsföreningen oroar sig för EU:s jordbrukspolitik.

”Måste löna sig att driva ett hållbart jordbruk”

Politik

Mycket fortfarande öppet när det gäller det slutgiltiga resultatet av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU. Både Naturskyddsföreningen och LRF är oroliga.