Fredrik Stork

För några månader sedan följde jag med min barndomsvän när han skulle köpa ägg hos sin lokala äggproducent utanför Linköping.

Han tycker att det var så bra. Allt han behövde göra var att gå in i äggboden och sen tog han så många kartonger han behövde. Därefter swishade han lantbrukaren på vägen ut. Under året köpte han alla sina ägg på det här sättet, och eftersom äggen upplevdes som så mycket godare än alternativen så hade han till och med löpande fått exportera ägg till sin syster i Småland som sedan tog med dem till sitt jobb för att bjuda sina arbetskamrater.

Snacka om ett gott betyg för svenskt lantbruk!

Automaterna kostar från 50 000 kronor. Men då kan svenska kunder troligtvis pruta bort mynt och sedelfunktionen eftersom allt fler ändå inte använder kontanter.

Men samtidigt kunde han inte undvika att reflektera över vad som skulle hända om någon ohederlig typ skulle få för sig att ta varor utan att betala.

På Sima-mässan i Paris sprang jag som en händelse på en digital lösning som delvis kan råda bot på svinnproblemet - nämligen en varuautomat som fungerar på samma sätt som många godis- och drickaautomater.

Dessa polska maskiner har framför allt gjort succé i de delar av Europa som har ett annat förhållande till den närproducerade maten än vad vi är vana vid i Sverige.

Sedan starten 2012 har företaget sålt 400 maskiner runt om i Nederländerna, Frankrike och Belgien. Där är det inte alls ovanligt att automaterna letar sig in i köpcentrum och andra publika utrymmen där det rör sig mycket folk.

Skissar du på en något större omsättning av varor kan du med fördel inspireras av Edvin Johansson obemannade lanthandel utanför Linköping.

Men kanske förblir drömmen om närodlat bara en dröm. För smakar det så kostar det och automaterna är inte billiga. Över 50 000 kronor per automat får kunderna punga ut.

Med tolv varufack, och ett pris på 50 kronor för 20 ägg (här räknar jag på ett något högre pris i förhoppning om att köparna ska betala för mervärdet) krävs det ändå att man säljer en hel del innan investeringen börjar lönar sig. Säljer alla ägg slut blir dagsomsättningen 600 kronor, och med 300 försäljningsdagar per år blir årsomsättningen 180 000 kronor minus eventuell service. Därefter måste man även dra av kostnader för bland annat arbete, eventuell lokalhyra och avräkningspriset som man skulle ha fått betalt om man hade sålt varorna på konventionellt sätt.

I Sverige är det naturligtvis en utmaning att få avkastning på en sådan investering. Men det skulle vara spännande om fler försökte.

I väntan på det stora genombrottet kan vi glädja oss åt att det pågår parallella försök på samma tema. Ett företag som jag följer med spänning är Edvin Johanssons lanthandel i Ekängen utanför Linköping. Där öppnar besökarna dörren med bank-ID och går därefter in och handlar utan att mötas av någon expedit som tar betalt.

Vad jag har <a href="https://www.land.se/landkoll/edvins-obemannade-butik-pa-landsbygden-gor-succe/">läst mig till så har Edvin Johansson</a> flera samarbeten med lokala producenter som levererar grönsaker, ägg, snittblommor, bröd och färdigrätter till affären, och nu har han som mål att utveckla butiken till en franchiserörelse. Kanske är initiativ som detta en mer framkomlig väg för lantbruket, landsbygden och den närproducerade maten.

Teknikbonus. I min lokala matbutik och i flera andra är det möjligt att köpa mjölk från lokala producenter. Mjölken har ett högre literpris, och eftersom kunden själv diskar ur sin glasflaska sparas förpackningskostnaden in.

Ny teknik kan ta lantbruket närmare konsumenterna, kapa viktiga led i leverantörskedjan och öka avkastningen till bönderna. Men den småskaliga försäljningen är fortfarande en svår affär skriver ATL:s Fredrik Stork, som har tittat närmare på den nya tidens affärslösningar.

ATL:s Fredrik Stork har tittat närmare på den nya tidens affärslösningar.