Sara Johansson

Först var det kändisnamnen, Oprah Winfrey, Jay-Z, bland investerarna som drog uppmärksamhet till att Oatly, mejerihyllans enfant terrible, mjölkindustrins most wanted, dragit in en investering på 200 miljoner dollar för att fortsätta sin snabba tillväxt. Glamouren kanske inte direkt matchade varumärkets omsorgsfullt vårdade rebellidentitet, men den skadade knappast heller.

Lite svårare blev det att upprätthålla skenet av kyldiskrevolutionärer när ljuset föll på den största investeraren, riskkapitalgiganten Blackstone. Ett bolag med rykte om sig att satsa på, bland annat, skogsskövling och hyresgästutsugning. Klyftan kunde inte vara djupare mellan de etiskt känsliga kundgrupper där Oatly hämtat sitt moraliska kapital och den investeringsgrupp där de hämtar sitt ekonomiska kapital.

Till Blackstones försvar kan sägas att har man tillgångar värda sisådär 545 miljarder dollar så måste det vara svårt att INTE göra en del etiskt tveksamma investeringar. Det hedrar inte människan som art, men faktum är att antalet moraliskt oförvitliga affärsmöjligheter är begränsat och någonstans måste ju ett multinationellt riskkapitalistbolag göra av med sina miljarder för att skapa nya miljarder. Pengar växer inte på trän, vet du. Eller i alla fall inte på trän som får stå kvar.

Oatlys eget försvar för att ta emot Blackstones pengar är att de åtminstone ger dem ett gott hem. 200 miljarder dollar till havremjölk är 200 miljoner dollar som inte går till sojaodlingar på gammal skogsmark eller lyxrenoveringar som de ursprungliga invånarna inte har råd att betala för. Man kanske rent av kan säga att 200 miljoner dollar befriats från ödet att användas för allt det som Oatly inte vill förknippas med.

Om Blackstones ägande gör Oatlys produkter mindre aptitliga återstår att se. Det är numera allmänt känt att ett statligt styrt kinesiskt bolag är en av storägarna. Om det inte grumlat havremjölksglädjen bland konsumenterna är det mindre troligt att amerikanskt storkapital gör det.

Oatlys nya ägare är inte riktigt i linje med företagets identitet som punkig hållbarhetskrigare. Men det var å andra sidan inte de gamla heller, skriver Sara Johansson.

Oatlys nya ägare är inte riktigt i linje med företagets identitet som punkig hållbarhetskrigare, skriver Sara Johansson.

När det moraliska kapitalet möter... kapitalet

Växtodling

Oatlys nya ägare är inte riktigt i linje med företagets identitet som punkig hållbarhetskrigare. Men det var å andra sidan inte de gamla heller, skriver Sara Johansson.