MP - ett parti man inte blir klok på

Från att ha varit ett vildvuxet och udda parti, med likadana företrädare, har det hyfsats till så pass att det ska kunna ta plats i en regering.

MP vill gärna vara ett parti även för landsbygdens folk och småföretagare, och språkröret Åsa Romson (bilden) nämnde jord och skogsbrukets förutsättningar som leverantör av klimattjänster och energi i sitt tal i Almedalen.

Men de varma känslorna är inte besvarade. Enligt en opinionsundersökning som Dagens Nyheter låtit göra framgår att MP har tappat var tredje glesbygdsväljare bara under denna vår.

Landsbygdens folk tycker uppenbarligen inte om alla de skatter och avgifter MP vill lägga på allt partiet inte gillar. Som bensin och diesel.

Ingen landsbygdsbo tycker väl särskilt mycket om just bensin och diesel men snudd på alla är medvetna om att drivmedel inte kan beskattas hur mycket som helst om det över huvud taget ska vara möjligt att bo och verka på landsbygden.

I ett tv-inslag där LRF:s Helena Jonsson och Åsa Romson diskuterade landsbygden framgick att MP nyktrat till lite i frågan men hon undvek noga att tala om den kilometerskatt på lastbilar som partiet vill ha.

MP har helt enkelt stora brister som landsbygdsparti.

En annan sak är vart MP ska vända sig efter nästa val. Företrädare för Alliansen har fört fram tankar om ett samarbete, utöver migrationspolitik och vård av papperslösa, med MP.

Det är troligt att något av Alliansens småpartier åker ur riksdagen, och då kan MP träda in i stället. Men även om MP utträtt ur det rödgröna samarbetet är MP i grunden ett vänsterparti, och den som hör Åsa Romsons utfall mot Moderaterna varje gång hon står i en talarstol har svårt att förstå att något Alliansparti vill ha med MP att göra.

Det är drygt två år till nästa val. MP lär förbli ett storstadsparti för vänstersympatisörer.

Att regeringssuget blir så starkt att partiet ställer sig bakom, och ingår i, en borgerlig regering är osannolikt.