Motarbeta inte viktig forskning

Plant Science flyttar till andra länder i andra världsdelar där avancerad forskning är välkommen.

I Sverige och Europa är motståndet mot gmo så stort att inte ens internationella koncerner har resurser och ork att ta sig igenom alla regelverk som omger genforskning och gmo-produkter.

Inte heller förmår de övertyga konsumenter och politiker om vikten av genforskning.

Vilket är egendomligt eftersom alla som äter importerad mat, och det gör vi ju mer och mer allt eftersom vi avvecklar svenskt jordbruk, äter mat med inslag av gmo.

Teknikens motståndare brukar hävda att den är misslyckad eftersom det egentligen bara finns två egenskaper, insekts- och herbicidresistens, som minskar behovet av växtskyddsmedel, som hittills kommersialiserats.

Dessutom anförs att det inte alls går åt mindre kemiska växtskyddsmedel eftersom resistens utvecklas så att det sprutas mer i gmo-grödor än i andra.

Det är klart att det inte är bra – då har vitsen med teknikens tillämpning försvunnit.

Men det, liksom att utveckla fler positiva egenskaper, är snarare en ytterligare utmaning för forskningen än ett skäl att lägga ned.

Mer resurssnåla och högavkastande grödor som också är tåligare mot torka, blöta, insekter, svampar med mera och som är mer näringsrika och efter skörd också tål att fraktas och lagras, det är vad vi behöver när allt fler munnar ska mättas.

Eller potatis med hög stärkelsehalt respektive bladmögelresistens som Plant Sciences arbetade med.

Angelägen forskning som nu slutförs nu någon annanstans.

Gentekniken kan förmodligen inte ordna allt detta.

Men det är oklokt att som nu helt frivilligt avstå den möjlighet som den faktiskt kan innebära. Det är stora förhoppningar som knyts till forskningen.

Den ska rädda oss ur varje knipa. Men det är svårt att vara optimist när viktig forskning, som faktiskt också kan bidra till miljöhänsyn, biologisk mångfald och livsmedelsäkerhet, aktivt motarbetas.