Ulf Aronsson

I ett gemensamt projekt har Sveaskog och Naturskyddsföreningen restaurerat mossen Trunhatten som nu ska bli naturreservat.

Med start i år har Sveaskog tillsammans med Naturskyddsföreningens projekt ”Våtmark & vatten” och länsstyrelsen, arbetat med att identifiera skadade våtmarker och restaurera dem. Sydost om Åtorp, mellan Laxå och Degerfors, har Trunhatten, en 200 hektar stor mosse som tidigare dikats, nu restaurerats med gemensamma krafter.

– Det är ett högt beläget område med åtta, tio mossar och där Sveaskog äger det mesta av marken. Trunhatten ligger högst i vattensystemet och har avrinning både åt väster och öster. Genom att återställa vattennivåerna omvandlas mossen från kolkälla till kolsänka, samtidigt som det blir en klimatreglerande effekt genom att vattnet hålls kvar i landskapet längre, säger David Tverling, projektledare på Naturskyddsföreningen i Örebro län.

”Det är bättre att försöka hitta samarbeten och lösningar än att gå i clinch”, säger David Tverling från Naturskyddsföreningen, som tycker att samarbetet med Sveaskog fungerar mycket bra.

– Naturskyddsföreningen drog i gång projektet och det ligger i linje med hur vi jobbar för att återskapa en hel del våtmarker. Skogligt är mossen ett impediment, så det känns bara positivt att restaurera den, säger Rune Andersson, planeringsledare på Sveaskog.

”Efter torrsommaren 2018 är det bra att det finns pengar för att behålla vatten i skogen, och jag tror det kan vara intressant även för privata markägare”, säger Rune Andersson.

Projektet har finansiering med LOVA-bidrag (se faktaruta) och från Naturskyddsföreningens fond Tid och våtmark, och det är sedan tidigare klart att den ska lösas in som naturreservat av länsstyrelsen.

Restaureringen för att höja vattennivån har inneburit att gamla diken lagts igen eller proppats och att vatten letts om till naturliga utlopp enligt en plan från ett konsultföretag.

– Vi har följt planen till 98 procent, och bara gjort en mindre justering vid huvudutloppet för att undvika översvämning av brukad skog, säger David Tverling som är mycket nöjd med samarbetet med Sveaskog.

– Lokalt har vi en bra dialog och god kontakt. Ibland är vi oense men då brukar vi hitta lösningar eftersom vi har en upparbetad dialog och samverkansform. Genom att vi vågat prata om svåra saker har vi en relation, och då hamnar man inte i skyttegravarna.

David Tverling vill nu gå vidare och restaurera även mossarna nedströms, Vargvidderna och Gåssjömossen, som också planeras att bli naturreservat.

– Visst kan det verka enkelt att komma överens i ett sådant här fall där ingen förlorar i kronor. Samtidigt bidrar det till en stor förbättring för klimatet och för fåglar och djur runt mossen. Om man hittar områden där det finns en klar samverkan kan det också öppna för bättre förståelse i andra sammanhang. Det är bättre att försöka hitta samarbeten och lösningar än att gå i clinch, avslutar han.

Efter några veckors varsamt arbete med grävmaskin har vattennivån i Trunhatten återställts efter tidigare dikning.

<h3>Klimatgaser från våtmark</h3>När våtmark dikas sänks grundvattennivån och jordlagret syresätts. Det organiska materialet i marken bryts ned till koldioxid som avgår till luften. Samtidigt blir kvävet i marken tillgängligt för mikroorganismerna som gör att det även kan bildas lustgas. Däremot minskar avgången av metan eftersom det bara bildas under syrefria förhållanden. Sammanlagt ökar dock utsläppen av växthusgaser genom en sänkning av grundvattnet. Källa: Jordbruksverket<h3>Våtmarker</h3>Trots att en fjärdedel av Sveriges våtmarker försvunnit det senaste seklet står Sverige för en stor andel av våtmarkerna inom EU och är ett av de länder i världen som har mest våtmark. Drygt hälften av de våtmarker som försvunnit i Sverige beror på dikning av skogsmark och 40 procent beror på sjösänkningar för att skapa mer jordbruksmark. I dag uppgår utsläppen från dikade torvmarker till cirka 9 miljoner ton koldioxid per år, ungefär lika mycket som utsläppen från Sveriges personbilstrafik.Källa: Naturvårdsverket<h3>Bidrag till våtmarker</h3>Lokala åtgärder för bättre havs- och vattenmiljö, LOVA, kan få stöd från Havs- och vattenmyndigheten. LOVA-bidrag söks hos länsstyrelsen och går framför allt till kommuner och föreningar. LOVA kan täcka upp till 90 procent av kostnaden för åtgärder som minskar övergödningen och har i år en budget på 240 miljoner kronor.Den lokala naturvårdssatsningen, LONA, hanteras av Naturvårdsverket men söks hos länsstyrelsen. LONA-bidrag går till projekt till nytta för naturvård, friluftsliv och folkhälsa. LONA kan bara sökas av kommuner, men projekt kan även initieras och drivas av lokala initiativtagare. LONA kan täcka upp till 90 procent av kostnaden för ett våtmarksprojekt.Mellan 2021 och 2023 gör Naturvårdsverket en speciell våtmarkssatsning där 775 miljoner kronor avsätts för att restaurera, återväta och anlägga våtmarker. Pengarna går främst till LONA och till länsstyrelserna. Nytt för i år är att även Skogsstyrelsen deltar i våtmarkssatsningen, inledningsvis genom rådgivning till skogsägare om återvätning av dikade eller torrlagda våtmarker. Källa: Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket

I ett gemensamt projekt med att återväta mossen Trunhatten har Sveaskog och Naturskyddsföreningen hittat sätt att lägga igen dikena mellan skogsbruk och naturvård, både i skogen och i relationen.