Fredrik Loberg

I ett tallskogsområde utanför småländska Anderstorp står Putte och Bläsen sida vid sida och äter hö. De båda ardennerhästarna och deras närmaste arbetskamrat, Jan Bång, ska avsluta förmiddagsrasten.

– Såja, kom nu grabbarna grus, säger Jan Bång efter ha druckit ur sitt niokaffe, klappat om hästarna och satt sig i körposition i vagnen.

Det borde vara bra reklam för stora skogsbolag att visa att de använder sig av hästar till viss del, tycker Jan Bång.

Putte och Bläsen drar lugnt och stadigt in ekipaget i skogen.

Lugnt och stadigt drar Putte och Bläsen in ekipaget i skogen, mellan träden. Ännu ett lass med nerhuggna stockar ska hämtas och transporteras till uppsamlingsplatsen vid grusvägen. Under arbetets gång avslöjar Jan Bång att han snart blir pensionär.

– Men jag trappar nog bara ner till 80 procent, säger han.

– Så länge min kropp orkar ska jag fortsätta arbeta tillsammans med hästarna i skogen, för att jag tycker att det här är så roligt!

Tack vare griplastarvagnen blir arbetet kostnadseffektivt.

Jan Bångs far hade också ett livslångt samarbete med ardennerhästar. Han var kusk på ett småländskt lantbruk, och transporterade material på 1960-talet när nya villaområden skulle byggas i Gislaved.

– Efter skoldagarna, på kvällar och helger, skötte jag farsans hästar.

Jan Bång slutade nian sommaren 1971 och sedan dess har han arbetat heltid som hästförare.

– En period hade jag uppdrag åt Gislaveds däckfabrik, som ägde skogar nära vårt stall. Då lyftes stockarna för hand, det var tufft.

Harry och Jyra kompletterar varandra i skogen.

Hästarna och vagnarna orsakar minimala skador i markterrängen.

I början av 1970-talet fick Jan Bång ofta höra att han aldrig skulle kunna försörja sig som hästförare. Rationellt skogsbruk ansågs bara vara möjligt att bedriva med stora, bullrande maskiner. År efter år har Jan Bång överbevisat alla tvivlare.

– Jag har alltid haft fullt upp. Numera finns det hur mycket som helst att göra.

Fler markägare nu än på 1970-talet ser fördelarna med att anlita hästar i skogsbruket, berättar Jan Bång. Främsta anledningen är att denna metod orsakar mindre skador i markterrängen än insatser utförda av tunga skogsmaskiner.

Jan Bång hämtar vissa virkeslängder till uppläggningsplatsen, och Mikael Fredriksson andra.

År 1982 startade Jan Bång eget företag, efter tio år som anställd hästförare på Södra skogsägarna. År 1991 köpte han sin första griplastare, vilket ökade kapaciteten mångfalt.

– Utan den skulle det inte fungera ekonomiskt.

Efter varje på- och avlyft stänger Jan Bång av dieselmotorn som driver griplastarens hydraulkran. Dieselåtgången stannar vid en tiondel av en vanlig skotares förbrukning.

I framtiden kommer det att behövas fler som har viljan och förmågan att arbeta med hästar i skogen, menar Jan Bång.

Till huggningen anlitar Jan Bång en mindre ingreppsskördare. Vid förstagallringar i tät granskog är det mest ekonomiskt fördelaktigt för markägare att anlita äkta hästkrafter. På senare år har Jan Bång även fått åtskilliga uppdrag vid andragallringar, och i olika skogstyper.

– Här är ett tallbestånd och på denna avverkningsplats utför vi första-, andra- och slutgallring med häst.

64-årige Jan Bång planerar att fortsätta arbeta i skogen med sina hästar i flera år till.

För att hinna med allt anlitar Jan Bång just nu körkarlen Mikael Fredriksson och hans hästar Harry och Jyra, tre dagar i veckan. De är också varma förespråkare av förmiddagsraster.

– Det är nödvändigt för hästarnas skull, säger Mikael Fredriksson. Man får inte köra för hårt med dem.

Jan Bång gissar att cirka 10-15 personer i Sverige kör häst yrkesmässigt i skogen på heltid. Han hoppas på en kraftig ökning i framtiden, gärna fem sex gånger så många som nu.

Jan Bång hoppas att det kommer att bli vanligare att använda hästar i skogsbruket i framtiden, inte minst med tanke på miljövinsterna.

– Hästar finns. Det gäller bara att få tag i folk som är beredda på att lägga ner det jobb som krävs.

För skogsbolagen borde det var god reklam, menar han.

Putte och Bläsen, som är 16 respektive 17 år gamla, är rutinerade arbetare i skogen.

Jan Bång arbetar, än så länge, heltid i skogen. Lördagarna brukar han ägna åt kontakter med markägare och administrativt arbete. Vissa helger tävlar han och hästarna i skogs- och brukskörning. Hästarna får vila i mellan fem och sex veckor på sommaren, men inte Jan Bång.

Jan Bång berättar att han genom åren haft flera praktikanter, som lärt sig grunderna i arbeta med hästar i skogen.

– Hela semestern hjälper jag brorsan hemma på gården med att hässja hö. Han har också ardennerhästar.

Sedan, i augusti, är det dags igen för Jan Bång och hans lugna, fina fyrbenta kamrater att fortsätta sitt framgångsrika lagarbete med virkestransporter i den småländska skogen.

Mikael Fredriksson och hans båda arbetskamrater, 11-årige Harry och Jyra, 13 år, kommer ifrån Flathult i Ljungby kommun.

<h3>Jan Bångs skogsverksamhet</h3>Bolag: Bångs skogsservice.Bolagsform: Enskild firma.Startade företaget: År 1982.Omsättning: 4-5 miljoner kronor per år.Resultat: Cirka 300 000 kronor per år.<h3>Ardennerhästar</h3>Storlek: Ston cirka 152–162 centimeter stångmått över manken, hingstar 155-165 centimeter.Färger: Brun, fux, svart, svartbrun, silverbrun, silversvart, brun-röd-svart skimmel, silverbrun skimmel, avblekbar skimmel.Totalomdöme: Väl sluten, djup, bred, grov och muskulös.Källa: Avelsföreningen Svenska ardennerhästen

I 48 år har Jan Bång arbetat tillsammans med strävsamma hästar i skogen.– Många markägare uppskattar det vi gör. Efter oss blir spåren inte djupare än att de går att kratta bort med en räfsa, säger han.

”Efter oss blir spåren inte djupare än att de går att kratta bort med en räfsa.”

Modernt skogsarbete med äkta hästkrafter

Lantbruk

I 48 år har Jan Bång arbetat tillsammans med strävsamma hästar i skogen.