För några månader sedan läste jag på Facebook att Sportfiskarna och Älvräddarna fått bidrag från Naturvårdsverket för att anställa var sin jurist.

Märkligt! Det måste vara något fel när skattepengar ges i bidrag till miljöorganisationer som anställer jurister för att driva juridiska processer mot enskilda personer och företag på landsbygden. Skattepengar förändrar styrkebalansen.

Oavsett vad som står i myndighetens regleringsbrev – instruktionen från regeringen om vad myndigheten ska syssla med – och hur man tolkar det blir det fel, tycker jag.

Just nu pågår strider kring mindre dammar och vattendrag runt om i landet. Organisationer som Sportfiskarna och Älvräddarna vill riva ut hinder för att underlätta för fisken att vandra i vattendragen. De skyr inga medel.

På andra sidan står enskilda fastighetsägare med vattenkraftverk eller dammar. Ibland har anläggningarna funnits på deras fastighet i flera generationer och varit godkänd av myndigheterna.

För att få veta mer om det här skickade jag ett mejl till Naturvårdsverket. Jag fick snabbt ett tydligt svar. Enligt regleringsbrevet ska Naturvårdsverket betala bidrag till ideella organisationer som bidrar till att uppnå olika miljömål. Det framgår inte vilken typ av arbete det är som ska stödjas. Det är upp till organisationerna att i sina ansökningar beskriva det tänkta arbetet och den miljönytta det gör.

Kort sagt: Naturvårdsverket gör det som står i regleringsbrevet. Men inte någonstans i regleringsbrevet står det att bidrag ska gå till jurister. Det är Naturvårdsverket som gör den tolkningen och fattar beslut.

Naturvårdsverket har lagt nära 35 miljoner kronor i bidrag av den här typen till olika miljöorganisationer.

Själva sakfrågan lägger jag mig inte i. Jag är själv fiskare och inser nyttan och behovet med fria vandringsvägar för fisken. Men jag värnar också företagandet, äganderätten och den lilla människan.

Problemet är att nu dopar en svensk myndighet miljöorganisationer i en kontroversiell fråga. Myndigheten – alltså staten – ger dem finansiella resurser som en enskild företagare omöjligt kan ha.

Det finns bara två sätt att få slut på detta elände.

Antingen justerar regeringen regleringsbrevet. Det kan den göra just nu eftersom departementen i december lägger sista handen vid alla regleringsbrev till de statliga myndigheterna.

Eller så sätter Naturvårdsverkets generaldirektör Björn Risinger ned foten riktigt ordentligt och gör sig mäkta impopulär bland tjänstemännen. Han kan helt enkelt stoppa fler juristtjänster hos ideella miljöorganisationer.

Tyvärr är inget av alternativen särskilt troligt. Vi får sannolikt leva med det här upplägget. På kort sikt leder det till att olika miljöorganisationer – och indirekt Naturvårdsverket – vinner några fall i domstol. På lite längre sikt skapar det konflikter, misstro och personliga tragedier.

Jesper Broberg, förbundsdirektör, Hushållningssällskapens förbund

Det måste vara något fel när skattepengar ges i bidrag till miljöorganisationer som anställer jurister för att driva juridiska processer mot enskilda personer och företag på landsbygden, skriver ATL:s krönikör Jesper Broberg.

Skapar konflikter och förändrar styrkebalansen, anser ATL:s krönikör Jesper Broberg.