Greger Ekman

Slåtter- och betesmarker är otroligt viktiga för den biologiska mångfalden. För att nå miljömålen behöver jordbruksstödssystemet som helhet ge incitament för brukande av betesmark. Ersättning som motsvarar kostnaderna och en rimlig regelbörda som inte innebär alltför riskfyllda konsekvenser om komplicerade åtaganden skulle underkännas.

Naturvårdsverket kritiserar, i en skrivelse till Näringsdepartementet, Jordbruksverkets förslag om att ta bort åtagandeplanerna för betesmarker och slåtterängar med särskilda värden. Jordbruksverket vill, främst av kostnads- och effektivitetsskäl, ersätta åtagandeplanerna med generella särskilda villkor och specialklasser för marker med särskilda värden i kombination med utökad rådgivning.

Naturvårdsverket anser dock att Jordbruksverkets förslag inte är grundat på någon ordentlig analys av hur förslaget kan komma att påverka den biologiska mångfalden. Naturvårdsverket menar att det behövs detaljstyrning för särskilt skötselkrävande marker, samtidigt som en stor del av de marker som nu har åtagandeplaner skulle kunna klara sig med generella villkor i stället.

Båda myndigheternas resonemang har poänger och de är eniga om att höja ersättningsnivåerna för att de bättre ska spegla lantbrukets kostnader för den särskilda skötseln. Det är en bra utgångspunkt inför nästa stödperiod.

Sannolikt skulle mycket mer biologiskt värdefulla betes- och slåttermarker kunna komma att tas i bruk om ersättningarna höjs. I Jordbruksverkets rapport framkommer att stöden inte motsvarar lantbrukets kostnader och att lantbrukare hellre använder åkermark för bete än att bruka den betesmark som finns på gårdarna.

Det är troligen inte bara en fråga om ersättningens storlek utan också om affärsmässig risk. Att avstå från ett komplicerat skötselåtagande som ökar risken för att underkännas vid kontroll och drabbas av avdrag, återbetalningar och försenade utbetalningar är ofta rationellt. Konsekvensen är igenvuxna beteshagar och mer betesvall på åkermark.

Alvars- och skogsbeten och andra beten på särskilt värdefull mark kan behöva tydliga åtaganden, särskilt om de ger en hög ersättning. Men den stora åtgärden för att öka den biologiska mångfalden i odlingslandskapet är att skapa incitament att bruka mer betesmark generellt.

Ersättningar som står i relation till kostnaderna och praktiskt genomförbara åtaganden är grunden. Men även analys av konsekvenserna av beten som underkänns vid kontroll kopplat till den riskkalkyl lantbrukaren gör när denne bestämmer sig för att söka stöd vore intressant för att förstå hur större arealer betesmark skulle kunna komma att brukas. Alla åtgärder som ger fler hektar betade hagar är bra för den biologiska mångfalden.

Naturvårdsverket och Jordbruksverket är eniga om att ersättningarna för underhåll av slåtter- och betesmark bör höjas för att den biologiska mångfalden i odlingslandkap ska öka. Det är dags att de gör slag i saken och även ser över onödigt krångliga regelverk, anser ATL:s ledarskribent Greger Ekman.

LEDARE | Se över krångligt regelverk och höj ersättningen, tycker ATL:s ledarskribent.

Mer bete med rimligare ersättning

Lantbruk

LEDARE | Ska den biologiska mångfalden i odlingslandskap öka måste lantbrukare ges incitament att utöka betesmarkerna.