Hans Dahlgren

Vid den norra foten av Hallandsåsen kör Magnus Nilsson på Bondåkra Maskinstation skytteltrafik mellan en stor gödselbrunn och fältet någon kilometer bort. En ny Fendt 942 Vario på 415 hästkrafter drar den 25 kubikmeter stora gödseltunnan. Dessutom hänger ytterligare tre kubikmeter gödsel i en tank i frontlyften.

På Bondåkra Maskinstation har man tydligt märkt utvecklingen mot större traktorer.

När han började 1989 var både gödseltunnan och motoreffekten en tredjedel så stor.

– Då körde jag med en åtta kubiks Samson-tunna och en Volvo BM 810 framför, säger Magnus Nilsson.

Den traktorn hade 136 hästkrafter, vilket fortfarande då för 30 år sedan var en hög effekt.

För 40 år sedan hade genomsnittstraktorn 72 hästkrafter i motoreffekt. Sedan dess har medeleffekten stadigt ökat. 1989, när Magnus Nilsson började köra 810:an, hade medeltraktorn 79 hästkrafter. Vid millennieskiftet passerades 100 hästarsgränsen.

Fendten på drygt 400 hästkrafter är Bondåkra Maskinstations senaste maskinköp. Med den effekten töms 28 kubikmeter flytgödsel på ungefär tre minuter.

De traktorer som nyregistrerades under förra året hade i genomsnitt 161 hästkrafter och var tredje nyregistrerad traktor hade över 200 hästar.

– Mycket beror det nog på att det blivit mer produktion på gårdarna. Gödselvolymerna har ökat och spridningsarealerna ligger inte intill produktionsplatsen. Då behövs transporterna, säger Magnus Nilsson som just kör gödsel en stor del av tiden.

Är den här effekten nödvändig?

– Ja, särskilt när det är kuperat är det bra om man vill vara effektiv, och det vill vi gärna. Men även vid transporter behöver man hästkrafterna.

Sedan 1989 har Magnus Nilsson kört gödsel med traktorer på mellan 136 och 415 hästkrafter.

Fronttanken på tre kubikmeter används också som frontvikt och Magnus Nilsson väljer själv när den ska tömmas.

– Så man kan behålla vikten om man vet att man ska uppför lite större backar.

Brunnen som töms när ATL är på besök tillhör Rolf Johansson som har Forsgården i Flintarp med 130 mjölkkor. Han har själv två traktorer från Valtras N-serie på 130 hästkrafter som han harvar och kör ensilage med. Dessutom har han precis köpt en till på runt 90 hästkrafter som främst ska dra en skogsvagn. Men till det mesta anlitar han maskinstationen.

– Jag lejer till sådden, jag lejer till tröskningen, jag lejer till sprutningen. Jag vet att det fungerar och det betalar sig. Jag får den senaste tekniken och en man som kan köra maskinen, säger han.

Förutom att tunnorna och traktorerna blivit större har både lastning och tömning blivit mycket mera effektiv. I dag kan Magnus Nilsson sprida med 24 meters arbetsbredd. Han ser få nackdelar och upplever en stor flexibilitet med arbetssättet, där man enkelt kan ta hänsyn till bland annat markförhållanden.

– Man kan skifta fält och brunnar när som helst under dagen. Om det är något negativt så är det väl framkomligheten vid blötare markförhållanden.

I området vid Hallandsåsen är det mycket mjölk- och nötköttsproduktion. Det kuperade landskapet där grödorna odlas kräver lite extra av maskinerna.

1979 hade 90 procent av de jordbrukstraktorer som nyregistrerades en motoreffekt på 100 hästkrafter eller mindre. Förra året var bara 28 procent i det effektområdet. Samtidigt var förra året en tredjedel av alla nyregistrerade jordbrukstraktorer på över 200 hästkrafter, en traktorstorlek som var extremt ovanlig 1979.

Även viktmässigt har utvecklingen varit tydlig. Genomsnittstraktorn har ökat 62 procent i maximal totalvikt på 40 år, från 5,9 ton till 9,6 ton.

På fyra decennier har motoreffekten i den genomsnittliga traktorn mer än fördubblats. De traktorer som nyregistrerades 1979 hade i genomsnitt 72 hästkrafter. Förra året var snitteffekten 161 hästar.

På Bondåkra Maskinstation syns utvecklingen mot större traktorer.

Från 136 till 415 hästkrafter

Teknik

100-hästarsgränsen passerades vid millennieskiftet. ”Mycket beror det nog på att det blivit mer produktion på gårdarna.”