Sara Johansson

Länge fanns det ett givet politikersvar när det höjdes rop på införande av obligatoriska ursprungsmärkningar på livsmedel som inte omfattas av EU:s regelverk: Det går inte, det vore ett brott mot den inre marknaden och den fria rörligheten av varor, två av unionens grundprinciper. Men på knappt två år har något hänt. I dag har nio länder beslutat om tvingande regelverk som bara gäller på hemmaplan.

– Det är naturligtvis ett problem. Man jobbar ju på att det ska vara en fri rörlighet, och man har ju sett att det blir begränsningar. Länder som har haft gränshandel, om man inför obligatorisk ursprungsmärkning av mjölk till exempel i land A, då blir det inte lika intressant att köpa mjölk från land B och C. Det innebär ju att handeln mellan länder minskar, säger Kristina Sjölin, ämneskoordinator på Livsmedelsverket där man just nu granskar trenden med nationellt initierade obligatoriska ursprungsmärkningar.

Utvecklingen kan ses som ett resultat av dels regeländringar, dels politiska skiften. 2014 trädde en ny förordning för livsmedelsinformation i kraft i EU. Den ger fler möjligheter för ett land att införa egna regler för ursprungsmärkningar, om det finns giltiga skäl. Som sådana räknas bland annat folkhälsa och arbete mot korruption, och det måste även finnas en efterfrågan från konsumenterna. Det senare är det ingen fråga om att det finns brett i EU, konstaterar Cyrille Hugon, utredare på Kommerskollegium som samarbetar med Livsmedelsverkets i studien av de senaste årens utveckling.

EU-kommissionen har dragit samma slutsats men ändå nobbat idén om märkningskrav på bland annat mjölk. Det skulle kosta livsmedelsproducenterna mer än det skulle smaka konsumenterna, anser kommissionen. Att en växande grupp medlemsländer nu tar saken i egna händer kan ha med andra tendenser att göra. Det är ingen slump att Italien infört krav på just pasta, ris och tomater, eller att mejeriprodukter är den vanligaste kategorin, åren efter en djup mjölkkris i hela EU.

– Det är mer spekulativt, men det kanske faller inom ramen för en tendens med protektionistiska åtgärder, att man vill skydda de egna producenterna, säger Cyrille Hugon.

I Sverige finns inga planer på att införa några obligatoriska regler. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) är väldigt nöjd med den frivilliga märkningen "Från Sverige".

– Vi ska inte vara allt för klåfingriga och lagstifta när vi har frivilliga system som fungerar utmärkt.

Han ser inte heller att det uppstår en situation där andra länder ställer krav på svenska producenter som inte motsvaras av svenska regler för utländska producenter.

– Än så länge har jag inte fått några signaler att det skulle uppfattas så.

Enligt statsrådet har Sverige inte heller protesterat mot de medlemsländer som tagit egna initiativ.

– För oss spelar det ingen roll, förordningen ger ju en öppning för det. Om de nu gör det här tycker jag ändå att det svenska systemet är oslagbart, säger Sven-Erik Bucht.

<h3>Obligatoriska ursprungsmärkningar i hela EU</h3>Kött av nöt, gris, fjäderfä, får och get ska märkas, men hur skiljer sig lite mellan nötkött och de andra köttslagen. Obligatoriet gäller inte behandlat kött eller kött som ingrediens. Hela frukter och grönsaker ska också ursprungsmärkas, liksom honung, fisk, skaldjur och blötdjur. Livsmedel producerade i områden ockuperade av Israel ska märkas.

LÄS MER: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/franskmarkt-mjolk-orsakar-belgisk-ilska/">Franskmärkt mjölk orsakar belgisk ilska</a>LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/frankrike-testar-obligatorisk-ursprungsmarkning/">Frankrike testar obligatorisk ursprungsmärkning</a>LÄS MER: <a href="http://www.atl.nu/lantbruk/manga-hinder-for-markning-av-mat/">EU-kommissionen: Dyrt och krångligt med utökad märkning</a>

Allt fler länder inför obligatorisk ursprungsmärkning på hemmaplan, utan att vänta in EU-gemensamma regler.