facebooktwittermail d
Vi har byggt om och förbättrat Mina sidor! Det innebär att du måste logga in igen för att komma åt ditt konto. Hör gärna av dig till Kundservice om du upplever problem.

Matlandet Sverige värt att kämpa för

Alliansregeringen prutar kraftigt på landsbygdsminister Eskil Erlandssons skötebarn Matlandet Sverige.

Detta program har kritiserats av många för att det kostar pengar och för att det är svårt att mäta resultatet så det är kanske inte förvånande att anslaget minskas när det ska prutas överallt. Men det är inte bra.

Ambitionsnivån är det inget fel på – vi ska gå från jantelag till att vara stolta över vår matkultur, och Sverige ska bli en lysande stjärna på gastronomins himmel vid sidan av storheter som Frankrike och Italien.

Kan Sverige vinna internationellt rykte bör det rimligen även gynna svenska primärproducenter. Men det är en lång resa till de mål som finns i Matlandet. De är satta till 2020, så det är olyckligt att satsningen stryps nu.

Matlandet är också det enda vi har i fråga om livsmedelsstrategi. Många har efterlyst en sådan, men Eskil Erlandsson har sagt att Matlandet räcker. Han anför att av de fem fokusområdena – primärproduktion, offentlig mat, förädling av mat, mat och upplevelse samt restaurangmat – är det primärproduktionen som är viktigast.

Men primärproduktionen har problem att klara den internationella konkurrensen. Ett pressmeddelande från Jordbruksverket i fredags säger att Sveriges produktion av nöt-, gris- och lammkött fortsätter att tappa marknadsandelar mot importen. För nötköttet är nu självförsörjningsgraden under 50 procent.

Vi har inget mål för självförsörjningsgrad i Sverige, men vi kanske borde ha det? Visst, sådana mål har ett drag av planekonomi över sig, men det skulle ge en signal om att landets livsmedelsförsörjning är någonting mycket viktigt.

Skattebetalarnas förening brukar räkna ut när skattefridagen infaller – den dag normalinkomsttagaren har tjänat ihop tillräckligt till alla skatter. I år var det den 18 juli.

Om man tänker sig att Sveriges självförsörjningsgrad på livsmedel totalt sett är 55 procent skulle en motsvarande ”fridag” – när vi har ätit upp vad vi själva producerat – infalla ungefär samtidigt, den 20 juli.

Årets resterande 164 dagar får vi lita till andra länders produktionsförmåga.

Vi behöver Matlandet och alla möjliga program och initiativ för att vända utvecklingen.