Mat går före stenmurar

Stenmurskramande ska, om allt går vägen, från den 1 september i år inte alltid gå före livsmedelsproduktion.

Det är ett mycket välkommet beslut. Det generella biotopskyddet, strikt tillämpat och utan regionala anpassningar, är ett effektivt sätt att slå ut jordbruk i trakter där det är särskilt värdefullt att det består.

Odlingshinder som stenmurar och åkerholmar gör att traktorer och maskiner måste väja och vända, med ökad dieselförbrukning och markpackning som följd. Om bra mark inte kan odlas rationellt med moderna maskiner med anständig arbetsbredd tröttnar bonden.

Därmed motverkar biotopskyddet sitt syfte. Marken får växa igen och den öppna platsen där insekter och växter trivs försvinner. Det som skulle skyddas utplånas i stället med lagens hjälp.

”Jag är trött på att gå i skog och mark och se stenmurar bland sly och tät granskog”, säger landsbygdsminister Eskil Erlandsson i ett pressmeddelande om lagrådsremissen.

Jo, ett öppet och hävdat landskap är betydligt trevligare att vistas i, särskilt som man vet att marken bidrar till bondens utkomst och landets livsmedelsförsörjning.

Ministern slår fast att ett aktivt brukande är en förutsättning för upprätthållandet av biologisk mångfald i odlingslandskapet. Det hedrar honom och regeringen att den biologiska mångfalden nu får en bättre chans.

Fritt fram är det förstås inte. Det som tas bort måste återskapas på något annat ställe så att biotopskyddet tillgodoses ändå. Det handlar som sagt om dispenser. Det kan ge farhågor om överdrivna krav på det som ska komma i stället.

Men sådant ska man inte ta ut i förskott. Det är glädjande att produktionen för en gång skull får företräde. Det behövs när vi svenskar konsumerar livsmedel från 0,4 hektar per person när vi bara har 0,3 till vårt förfogande. Vi får alltså importera från andra länder där man har 0,2 hektar per person. Det är inte schyst.