Har du hört talas om China Railway Tunnel Group? Förmodligen inte.

I Stockholm har företaget diskuterats flitigt den senaste tiden. Stockholms stad planerar den största utbyggnaden av tunnelbanan sedan 1960-talet. 17 nya tunnelbanestationer och tre mil spår ska byggas.

En av de första upphandlingarna på några sidotunnlar tilldrog sig givetvis stort intresse från många olika byggbolag, såväl svenska som utländska. China Railway Tunnel Group vann den med ett anbud på 275 miljoner kronor. Det är bara ungefär halva kostnaden jämfört med andra anbud.

Konkurrenter, fack och många politiker anser att det priset bara kan vara möjligt med någon form av statliga subventioner. Det går inte att bygga så billigt med svenska regler och byggnormer, menar en del kritiker.

Andra skjuter in sig på säkerhetsaspekten. Med tanke på Kinas expansiva och aggressiva utrikespolitik är det direkt farligt att ge bolaget tillgång till avancerad kunskap om Stockholms tunnelbanesystem, tycker de. Vem vet vart den informationen tar vägen i framtiden?

Alla är arga. Men upphandlingen genomfördes trots debattartiklar, tv-inslag, radioprogram och tusentals Facebookinlägg. Rikets säkerhet kan få sig en törn, men skattepengar sparas.

Upphandlingar av tunnelbanor ligger ganska långt från min vardag. Men det finns tyvärr alltför många paralleller till min intressesfär: lantbruk, livsmedelsproduktion och mat, eller mer specifikt kommuners och myndigheters upphandling av livsmedel. Svenska kommuner och regioner upphandlar mat till omkring 3,2 miljoner måltider per dag, vilket motsvarar ett värde på 10 miljarder kronor om året.

Enligt Livsmedelsverket är det bara en av tre kommuner som i huvudsak köper in nötkött och fågelkött av svenskt ursprung. När det gäller vegetabilier vet i princip ingen kommun var de är producerade. Kort sagt: svenska myndigheter köper in livsmedel för stora belopp per år. Men var och under vilka förutsättningar maten produceras spelar ingen roll. Bara den är billig.

Eftersom både enskilda konsumenter och det offentliga väljer livsmedel från andra länder har självförsörjningsgraden sjunkit kraftigt de senaste årtiondena. Varannan tugga vi stoppar i oss är producerad i något annat land.

Hur vi ska få mat om det bränner till och blir en rejäl kris är det ingen som riktigt vet. Och det här sker mer eller mindre i det fördolda: få debattartiklar, ännu färre tv-inslag och ingen storm på sociala medier.

Min slutsats är enkel, men trist. Det är bara priset som styr. Under vilka förutsättningar allt produceras eller om det påverkar vår nationella säkerhet spelar ingen roll.

Jag önskar att våra politiker och tjänstemän hade ett tydligare konsekvenstänkande och bättre fantasi när de gör upphandlingar. Att ett kinesiskt bolag bygger tunnelbana i Stockholm eller att varannan tugga vi stoppar i oss produceras i ett annat land spelar kanske inte så stor roll i det korta perspektivet. Men vad det innebär i ett längre perspektiv vet vi inte.

Förbundsdirektör, Hushållningssällskapens förbund

konsumenter och det offentliga väljer livsmedel från andra länder. Varannan tugga vi stoppar i oss är producerad i något annat land och självförsörjningsgraden har sjunkit kraftigt de senaste årtiondena, skriver ATL:s krönikör Jesper Broberg.

Varannan tugga vi stoppar i oss är producerad i något annat land, skriver ATL:s krönikör Jesper Broberg.

Mat eller t-bana – priset styr

Lantbruk

Varannan tugga vi stoppar i oss är producerad i något annat land och självförsörjningsgraden har sjunkit kraftigt de senaste årtiondena, skriver ATL:s krönikör Jesper Broberg.